Borta bra men hemma bäst

Göteborg är en helt okej stad förutom blåst och måsar, dessa två saker kunde jag vara utan. Var jag än gick hade jag äckliga fåglar över mig, funderade på oddsen för att träffas av en måsskit. Men jag klarade mig faktiskt.

Nu är tillbaka på hemmaplan igen, lagom för att fira midsommar och sen iväg till Turkiet.

Tågresan till Göteborg tar ca 5 timmar och inkluderar 2 st byten. Det var lite kris på hemvägen inför sista bytet men tåget inväntade oss. Man får säga att SJ skötte sig hyffsat den här gången. Ingen extra omväg via Stockholm som i december när de gav fel info så vi gick på fel tåg i Katrineholm. Det var skönt att åka tåg och låta tankarna flöda fritt, speciellt på ditvägen, sista sträckan med X2000 mellan Katrineholm och Göteborg. Inga fler byten att tänka på. Iaktog människor runt omkring mig. Åkte 1:a klass. Jag kände mig lite avvikande med mina mjukisbrallor från Better Bodies bland alla stereotyper i kostym. Det var faktiskt en barnfamilj i vagnen också. Funderade på vad som döljer sig bakom de välputsade fasaderna. Undrar om vi skapar fördomar. Jag menar visst finns det fördomar i vårt samhälle, det fullständigt kryllar av dem. Men ibland kanske vi tror att folk tycker och tänker på ett visst sätt. När folk tittar på en tror man att det beror på att vi har gjort något fel eller ser tokiga ut. Vi intar försvarsposition... trots att vi inte behöver. De kanske inte alls tycker si eller så om en, de kanske har nog med sitt eget och fullständigt struntar i hur jag ser ut i håret eller om jag har träningsbyxor eller är osminkad eller lyfter lätta vikter. Om jag kör mitt race och struntar i andra blir det bra. Menar inte i det avseende att jag kommer att gå över lik för att nå mitt mål men jag ska fokusera på det som gör mig starkare, det som ger mig resultat.

Vi är fria att tycka och tänka som vi vill. Åsikter får man gärna ha, att man har skilda åsikter tillhör också livet, diskussioner kan vara givande om de förs på ett konstruktivt sätt. Men enbart dumma kommentarer göre sig icke besvär. Man ska inte vara för smal, inte för tjock och tjejer ska inte ha för mycket muskler. Vad är det ideala idealet egentligen? Är inte det upp till varje enskild individ att avgöra. Fick en kommentar i helgen som verkligen fungerade som bränsle. Jag blev bara mer taggad att träna ännu hårdare.

När vi rullade in i Göteborg kändes det 100% rätt. Lugnet spred sig inom mig. Det var ca 6 månader sedan sist. Fitnessfestivalen 2010. Jag var där för att se och lära, suga åt mig av atmosfären runt tävlingen. Om ca 6 månader framåt är det min tur att stå i rampljuset! Det var än en gång kärleken som hade tagit mig hit ner till västkusten. Kärleken till träning och fitness. Viljan och ambitionen att uppfylla sin dröm. Målmedvetenhet, driv, passion, egenskaper jag avundas. Det kan ju inte stämma in på mig? Okej, jag hade inte rest runt halva jorden men åtminstone genom en bra bit av Sverige, 45 mil, 5 timmar tågresa. Det finns folk som ger upp sina drömmar innan de ens lämnar hemmets trygga vrå. Flera år senare sitter de och funderar på hur livet hade kunnat varit om de hade vågat. För att våga vinna måste man våga ta risken att förlora.

Det var jättespännande att träffa tjejerna bakom teamet. Minette och jag träffades vid World Class för att köra posering. Usch vad jag kände mig stapplande i tävlingsskorna. Efter poseringen körde vi lite blandat pass med bl a marklyft, chins och latsdrag. Satan vad det känns i ryggen. Men till skillnad från förra veckan är det den gamla bekanta tränignsvärken som känns, den där sköna smärtan. När vi hade tränat klart dök Madde upp. Kul att träffa dem och få ett intryck av dem live och bra att de fick träffa mig och se min dagsform. Nu vet jag vilka områden som ska prioriteras. Det är ett spännande bygge jag håller på med. Jag är fylld av förväntan inför vad som komma skall. Fylld av ny inspiration begav jag mig iväg till Actic i morse, anläggningen låg nära hotellet och det var specialpris för gäster. Vilken anläggning! Det blev en riktig omgång för axlarna, ville inte sluta, matade på set efter set obegränsad med styrka. Minettes ord satt kvar i huvudet: "Du är starkare än du tror tjejen". Avslutade med mage. Lycka att äntligen kunna träna ordentligt igen. Ska våga lasta på vikter nu! Ska träna tungt men smart. Inte bli överdrivet försiktig men inte heller riskera att skada mig i onödan. Teknik och mentalt fokus är a och o.

Det blev nästan julafton för mig. Fick lite presenter från Smart Shake, nyckelband och en urläcker rosa Smart Shake. Tänk vad den här uppfinningen har förenklat ens vardag.