Likgiltig och trött

Svettigt pass på gymet igår morse. Men nästintill folktomt. Jag och en till person, helt ok enligt mig. Det är så skönt att vara effektiv på morgon och hinna träna före jobbet. Slog på stort och köpte ett årskort för 1500 kr. Som hittat enligt mig. Vi har friskvårdsbidrag via jobbet så detta betalar egentligen inte jag utan min arbetsgivare tänkte jag. Då har jag ett gym här i min hemstad när jag inte orkar åka 2,5 mil för att träna, kan vara skönt att bara ha 5 minuters cykelväg till träningen.

Började med bröst, bänkpress i smithen. Jag hade hoppats på att vara starkare, dock vet jag inte den exakta vikten eftersom jag är osäker på vad stången väger. Flyes och hantelpress på lutande bänk, kort vila mellan dessa. Svetten började lacka. Det gillar jag. Sista bröstövningen drag nerifrån i cablecross med lätta vikter där jag pressade ur det sista.

Biceps... Curl med EZ-stång. Den här gången körde jag smalt grepp men nästa gång ska jag prova bredare grepp. Har bara använt EZ-stång vid enstaka tillfällen men aldrig riktigt gillat den. Varför inte? undrar jag nu. Nu fattar jag varför byggarkillarna gillar att stå och pumpa biceps framför speglarna. Fick bra tryck. Fortsatte med bicepscurl med rep och hammercurl m vridning. För att sammanfatta passet: Bra intensitet och glöd! Det är alltid en motivationskick att det ser bra ut i spegeln. Som jag har skrivit tidigare Body Fitness handlar inte om att springa långt eller snabbt. Nej det handlar om att ha snygg fysik. Balans mellan muskler och kvinnliga former, symmetri.

Märkligt att en vanligtvis tillbakadragen person som jag strävar efter att stå på en scen i bara bikini och bli bedömd. Men man måste våga utmana sig och det är just utmaningen i detta som triggar mig. När motivationen är låg... fokusera på målet. Hur vill jag se ut på scenen? Visualisera. Skapa målbilder. Jag inspireras även av andra med samma mål som mig, d v s andra tjejer med siktet inställt på fitnesscenen. Läser deras träningsbloggar. Dels om grymma träningspass där deras entusiasm smittar av sig, men även om deras låga dagar och man inser att man inte är ensam med jobbiga känslor. Man är mänsklig, ingen maskin. När man läser om deras träning inser man också vilken grym form de kommer att vara i. Det blir en liten blåslampa också. En blåslampa som behövs ibland när allt känns likgiltigt. Hur vill jag se ut i december???

Idag har vi haft långdag på jobbet. Därefter har jag varit på löparfest i grannkommunen. Varit där för den sociala biten. Att vara där utan att springa, märkligt. Som att vara på fest nykter. Man slipper ju iaf baksmällan imorgon. Kändes faktiskt lite skönt att vara där utan krav, utan tidspress, man hörde andra snacka 5-minuters tempo medan jag kunde börja drömma mig till morgondagens dubbla gympass. På morgonen är det baksida ben och på eftermiddag rygg, triceps och mage. Hur ska jag orka det då? Kommer säkert att få den frågan från kollegor eller närstående. Men det är skilda muskelgrupper samt finns det ju andra som klarar det, inga konstigheter alls.

Senaste dagarna har inte varit på topp. Ska jobba imorgon samt nästa vecka mån-fre sen så har jag ett par veckor semester. Jag har faktiskt börjat trappa ner, slagit ner på takten redan nu. Känner ingen större glädje av att stiga upp på morgonen och gå till jobbet. Likgiltighet är nog en av de värsta känslorna jag vet. Hellre eld och lågor, hetsigt humör, glädjetårar, skratt och gråt om vartannat än likgiltighet. Inga känslor bara minuter som blir till timmar. En väntan på att dagarna ska gå. "Livet är inte dagarna som passerar, det är dagarna man minns"... en bekant reklam va? Så sant. Tur att jag har träningen. Men oavsett hur stor passionen för träningen är kan jag inte försörja mig på den, kan inte leva på luft och kärlek liksom. Men faktum är att jag gillar mitt jobb innerst inne men nu behöver jag ha semester!

Ha en underbar fredag allesammans! Det ska jag. Kanske blir det en middag på uteservering efter andra träningspasset. Det är jag värd då.