Jag spricker snart av upphetsning... hahaha. Nä, inte sån upphetsning för er som fick dirty tankar. Upphetsning över allt spännande som är på g. Tacksamhet att få uppleva detta i mitt liv. Tacksamhet gentemot vem? Dels det härliga team jag tillhör med coacherna Madde och Minette i spetsen. Har sagt det förr men säger det igen, det är en ära att få tillhöra Team Pure Fitness. Om bara 10 dagar ska jag äntligen få träffa de andra tjejerna live. Hittills har jag förutom coacherna endast träffat Annelise, en go och glad tjej, en riktig energigivare.
Dessutom är jag tacksam för att jag är den jag är. Att jag tar steget utanför trygghetszonen och siktar mot mina mål. Att jag har mod och kraft till detta. Det kommer att krävas 100% planering och fokus från min sida. Det hänger på mig nu om jag ska lyckas. Jag har coachernas upplägg att följa, jag har familj som stöttar mig... hoppas jag. Men förutom det är det bara upp till mig själv att göra jobbet. Jag kommer att behöva avstå från saker, aktiviteter. Ser inte det som uppoffring utan som ett steg mot målet. Första happening: 80-talsfest om ett par veckor... no thanks. Förresten har jag tröttnat på kroglivet, det är typ bara när jag är utomlands som jag överhuvudtaget ställer mig på ett dansgolv. Det är redan stor pensionärsvarning på mig. Deffen ger mig bara ännu ett skäl att komma undan, tack för det! =) Tacka vet jag en mysig hemmakväll, krypa upp under en filt i soffan, tända en massa värmeljus. En spännande film på tv:n. I like!
Skönt att ha gjort klart kurserna för ett tag framöver. Även denna vecka bjöds det på eftermiddagsfika, med morotskaka denna gång, men inte ens ett litet äpple eller clementin syntes till. Oh my god! Ja ja, egentligen är det bagateller att haka upp sig på men jag tycker att det är dåligt av en så pass stor arbetsgivare att inte tänka ett dugg hälsosamt. Vill de verkligen ha kursdeltagare som får en sockerkick och sen dippar. Man märkte verkligen hur folk tappade fokus sista timmen. Det finns säkert fler (även personer som inte deffar eller är hälsofreak) som hellre skulle ta en frukt än en kakbit... eller är det bara jag som är kärringen mot strömmen? Inser att det gäller att alltid ha ett bra mellis i beredskap oavsett om det är deff eller inte. Man kan inte räkna med att omvärlden ska förstå.
Imorgon kör jag alltså igång nya upplägget. Längtar efter att återse min gamle vän, träningscykeln. Den står ju här så jag ser den dagligen men under en tid har den endast fått agera torkställning och klädhängare. Vi får se om jag är lika entusiastisk imorgon bitti när jag har gjort 60 minuter. Matlådorna är förberedda fram till onsdag. Jag har myst idag när jag har pysslat i köket. Älskar att planera och strukturera mitt liv.
söndag 30 oktober 2011
lördag 29 oktober 2011
Utgångsläge
Efter en ostrukturerad vecka där jag har varit borta på kurs och hunnit vila från träningen flera dagar i sträck är jag redo. Redo att återgå till rutinerna... och lite till. Igår damp mailet ner i inkorgen. Order från högre makt. Dietupplägg november.
Jag befann mig på kurs och kunde inte öppna bilagorna i mobilen så gissa om jag var ivrig att komma hem och slå igång datorn. Och gissa om datorn var extra sugen på att jävlas med mig, extra seg. Det slutade med en lång ramsa av diverse svordomar. Kunde ha gett den en snyting så arg var jag. Till slut fick jag fram upplägget. Första tanken: "Det här fixar jag, inga problem!". Om jag jämför med de som ska tävla i december är mitt upplägg rena barnleken och konstigt vore väl annars eftersom tanken är att nivån ska kunna höjas både en, två och tre (kanske fler?) gånger under resans gång. Eftersom jag har en del att tappa kommer det att krävas en rejäl viktnedgång per vecka. Nästa reflektion: "Ingen lätt match". Men jag ska göra vad jag kan, följa upplägget till punkt och pricka. Jag vill kunna redovisa veckans resultat med vetskapen att jag har gjort vad jag kan. Oavsett vad vågskrället visar. Det kommer jag att fixa! Mantran som kommer att rabblas:
"Jag är stark och stolt" (varje gång jag äntrar gymet)
"Jag väljer detta" (när jag föredrar proteindrinken framför glögg och lussebullar i december)
"Pain is only weakness leaving your body" (sista intervallerna)
"Pain is temporary, glory is forever" (Nja, lite storslaget kanske, vem kommer liksom att minnas mig förevigt efter en tävlingsdebut...?)
"Champions are not born, they´re made of hard work" (i alla tänkbara sammanhang, tex på gymet när det svider i musklerna)
Somnade gott igår med ett leende. Tänkte på vad som komma ska, utmaningarna jag kommer att ställas inför. Hur långt är jag beredd att gå? Det är dags att testa gränserna. Vaknade både en och två gånger under natten. Tittade på klockan. Äntligen ringde väckarklockan. Vägning + mätning. Mina föräldrar har skänkt mig deras våg så nu vet jag att det är en våg jag kan lita på, en gammal god vän jag har vägt mig på förr. =) Plockade fram måttband, papper och penna. Därmed har jag nu ett utgångsläge. 55,3 finfina kg... eller inte. Skulle snarare kalla dem obekväma kg. Min trivselvikt är någonstans runt 51 kg.
Fick en liten kalldusch idag när jag läste igenom kostupplägget igen. Kvällsmålet är bortplockat. Det är finito, goodbye, farväl till mitt kvällsmål, soffmyset. Min bästa stund på hela dagen. När jag kunde krypa upp i soffan till tv-program som Efterlyst eller Lyxfällan med min proteinpudding eller kesella. Att avstå från skräpmat, fett och socker ser jag som en välgärning mot min kropp. Men kvällsmålet kommer att bli det jag saknar mest. Nåväl, jag lär nog överleva ändå! Och man kan faktiskt ha soffmys utan att äta eller dricka. Vill jag ha något varmt och mysigt så passar väl en mugg te alldeles utmärkt, speciellt den här årstiden. Nä, jag ska inte haka upp mig på bagateller. Vill jag det här? JAAAA! Shut up. Nu kör vi!
Jag befann mig på kurs och kunde inte öppna bilagorna i mobilen så gissa om jag var ivrig att komma hem och slå igång datorn. Och gissa om datorn var extra sugen på att jävlas med mig, extra seg. Det slutade med en lång ramsa av diverse svordomar. Kunde ha gett den en snyting så arg var jag. Till slut fick jag fram upplägget. Första tanken: "Det här fixar jag, inga problem!". Om jag jämför med de som ska tävla i december är mitt upplägg rena barnleken och konstigt vore väl annars eftersom tanken är att nivån ska kunna höjas både en, två och tre (kanske fler?) gånger under resans gång. Eftersom jag har en del att tappa kommer det att krävas en rejäl viktnedgång per vecka. Nästa reflektion: "Ingen lätt match". Men jag ska göra vad jag kan, följa upplägget till punkt och pricka. Jag vill kunna redovisa veckans resultat med vetskapen att jag har gjort vad jag kan. Oavsett vad vågskrället visar. Det kommer jag att fixa! Mantran som kommer att rabblas:
"Jag är stark och stolt" (varje gång jag äntrar gymet)
"Jag väljer detta" (när jag föredrar proteindrinken framför glögg och lussebullar i december)
"Pain is only weakness leaving your body" (sista intervallerna)
"Pain is temporary, glory is forever" (Nja, lite storslaget kanske, vem kommer liksom att minnas mig förevigt efter en tävlingsdebut...?)
"Champions are not born, they´re made of hard work" (i alla tänkbara sammanhang, tex på gymet när det svider i musklerna)
Somnade gott igår med ett leende. Tänkte på vad som komma ska, utmaningarna jag kommer att ställas inför. Hur långt är jag beredd att gå? Det är dags att testa gränserna. Vaknade både en och två gånger under natten. Tittade på klockan. Äntligen ringde väckarklockan. Vägning + mätning. Mina föräldrar har skänkt mig deras våg så nu vet jag att det är en våg jag kan lita på, en gammal god vän jag har vägt mig på förr. =) Plockade fram måttband, papper och penna. Därmed har jag nu ett utgångsläge. 55,3 finfina kg... eller inte. Skulle snarare kalla dem obekväma kg. Min trivselvikt är någonstans runt 51 kg.
Fick en liten kalldusch idag när jag läste igenom kostupplägget igen. Kvällsmålet är bortplockat. Det är finito, goodbye, farväl till mitt kvällsmål, soffmyset. Min bästa stund på hela dagen. När jag kunde krypa upp i soffan till tv-program som Efterlyst eller Lyxfällan med min proteinpudding eller kesella. Att avstå från skräpmat, fett och socker ser jag som en välgärning mot min kropp. Men kvällsmålet kommer att bli det jag saknar mest. Nåväl, jag lär nog överleva ändå! Och man kan faktiskt ha soffmys utan att äta eller dricka. Vill jag ha något varmt och mysigt så passar väl en mugg te alldeles utmärkt, speciellt den här årstiden. Nä, jag ska inte haka upp mig på bagateller. Vill jag det här? JAAAA! Shut up. Nu kör vi!
måndag 24 oktober 2011
All of my love
Grått ute, grått inne, grått i hjärta, grått i sinne...
Det var ju en munter inledning. Ungefär som gårdagens humör. Nej, istället ska jag vända det till något positivt. Se den här veckan som en möjlighet att lägga all omtanke och kärlek på sånt som riskerar att hamna i kläm under dieten. Familj, vänner, mitt hem eller varför inte på min kropp. En stund på spikmattan kanske, fotbad, manikyr. Lite lyx i vardagen. Har faktiskt tagit en powernap nu efter jobbet, blev ca 20 minuter vila.
Det finns så mycket att göra men just nu sitter jag här handlingsförlamad. Kanske en effekt av att jag är utan vatten mellan kl 16-20. Tänk vad beroende vi är av att allt fungerar, tänk vad mycket vi tar för givet. Att det ska finnas rent vatten i kranen, att avlopp ska fungera, att det ska vara varmt på elementen. Listan kan göras längre. Dessutom är hela mitt hallgolv upprivet nu. Spånskivor och spackel är ganska osexigt anser jag. Det luktar urk i hallen efter den gamla mattan. Lukten tillsammans med byggdamm framkallar allergiska reaktioner så jag tror att jag har drabbats av akut halsfluss. Just nu känns det som att jag bor i en lerhydda med stampat jordgolv. Så nu är det faktiskt synd om mig. End of story.
I morse var jag dock på strålande humör. Det var äntligen dags för morgonpromenad igen. Det blir färre pass på gymet men desto fler promenader den här veckan. Men jag börjar försiktigt med kortvändor. För att sedan trappa upp det i takt med att dieten drar igång. Hur som helst var det en härlig start på dagen, bästa starten man kan tänka sig. På med mössa och reflexväst, rutinerna sitter i ryggraden. Som att hela min kropp skrek: "Äntligen!"
Fuck off nu kör vi!! Kan inte låta bli att sno den raden ur låten "Det går bra nu" med Petter. Ler för mig själv varje gång den spelas på gymet. Varje gång det känns tungt ska dessa ord upprepas inom mig. Ingen tvekan, ingen tid att tänka, grubbla, älta... bara ge järnet. Har förvarnat cardiomaskinerna på gymet om att vi kommer att tillbringa mycket tid tillsammans framöver. I dagsläget använder jag min träningscykel som torkställning för tvätt. Något säger mig att den inte kommer att vara ledig för tvätt så länge till. Det kommer att tvättas träningskläder hela tiden, det kommer att förberedas matlådor in i minsta detalj. Allt som hör dieten till.
Det var ju en munter inledning. Ungefär som gårdagens humör. Nej, istället ska jag vända det till något positivt. Se den här veckan som en möjlighet att lägga all omtanke och kärlek på sånt som riskerar att hamna i kläm under dieten. Familj, vänner, mitt hem eller varför inte på min kropp. En stund på spikmattan kanske, fotbad, manikyr. Lite lyx i vardagen. Har faktiskt tagit en powernap nu efter jobbet, blev ca 20 minuter vila.
Det finns så mycket att göra men just nu sitter jag här handlingsförlamad. Kanske en effekt av att jag är utan vatten mellan kl 16-20. Tänk vad beroende vi är av att allt fungerar, tänk vad mycket vi tar för givet. Att det ska finnas rent vatten i kranen, att avlopp ska fungera, att det ska vara varmt på elementen. Listan kan göras längre. Dessutom är hela mitt hallgolv upprivet nu. Spånskivor och spackel är ganska osexigt anser jag. Det luktar urk i hallen efter den gamla mattan. Lukten tillsammans med byggdamm framkallar allergiska reaktioner så jag tror att jag har drabbats av akut halsfluss. Just nu känns det som att jag bor i en lerhydda med stampat jordgolv. Så nu är det faktiskt synd om mig. End of story.
I morse var jag dock på strålande humör. Det var äntligen dags för morgonpromenad igen. Det blir färre pass på gymet men desto fler promenader den här veckan. Men jag börjar försiktigt med kortvändor. För att sedan trappa upp det i takt med att dieten drar igång. Hur som helst var det en härlig start på dagen, bästa starten man kan tänka sig. På med mössa och reflexväst, rutinerna sitter i ryggraden. Som att hela min kropp skrek: "Äntligen!"
Fuck off nu kör vi!! Kan inte låta bli att sno den raden ur låten "Det går bra nu" med Petter. Ler för mig själv varje gång den spelas på gymet. Varje gång det känns tungt ska dessa ord upprepas inom mig. Ingen tvekan, ingen tid att tänka, grubbla, älta... bara ge järnet. Har förvarnat cardiomaskinerna på gymet om att vi kommer att tillbringa mycket tid tillsammans framöver. I dagsläget använder jag min träningscykel som torkställning för tvätt. Något säger mig att den inte kommer att vara ledig för tvätt så länge till. Det kommer att tvättas träningskläder hela tiden, det kommer att förberedas matlådor in i minsta detalj. Allt som hör dieten till.
 |
| Let´s go ut på morgonpromenad. Ny reflexväst som tyvärr gör reklam för fel företag inom branschen. Trevligt om jag möter någon av mina kunder och gör reklam för en konkurrent. |
söndag 23 oktober 2011
Fel sida...
Sista passet enligt nuvarande upplägg är avklarat. Nu väntar två helkroppspass kommande vecka. Två "Gott & blandat pass", två "Best of the Best pass".
Morgonens pass blev Crossfit inspirerat. Kort och intensivt. Kände mig inte speciellt taggad som jag brukar göra inför utmaningar. Hade vaknat på fel sida och kände mig oinspirerad. Osocial. Gillar inte den sidan av mig, men jag är bara människa. Efter passet tog jag en liten promenad i det fina höstvädret.
Hem och riva matta i hallen. Det var sannerligen inget enkelt jobb. Fick slita som djur. Halva är nu utriven, resten tar vi imorgon. Hatar kommentarer som "Du som tränar jämt ska väl klara sånt här" när det gäller hemsysslor. Jo visst, jag tränar axelpress, chins, bänkpress och benpress för att riva en j-a matta eller för att kratta en gräsmatta med löv till förbannelse. Visst har träningen ett funktionellt syfte också, som att det blir lättare att bära hem tunga matkassar och liknande. Gärna en kasse i vardera hand för att få jämnvikt. Lyfta möbler och flyttkartonger, samma där, noga med tekniken. Men att utföra en monotom rörelse som att kratta eller skotta snö är inte optimalt för min nacke. Sviterna efter en trafikolycka sitter fortfarande i trots att det har gått många år. Det är en anledning till att jag går hos kiropraktor regelbundet, iaf 3-4 gånger per år. Så bespara även kommentarer som "du som går på gym ska väl inte behöva springa hos en kiropraktor". Tänk först, tala sen.
Som en kiropraktor i Stockholm sa... Han gjorde en bra jämförelse mellan fitnesstävlande och en Formel 1-bil. En formel 1-bil behöver betydligt mer underhåll och service, för att ständigt kunna prestera på topp, än en gammal volvo som körs några gånger per vecka.
Denna långa skapelse behöver bästa tänkbara service. =)))
Sorry för ett gnälligt inlägg. Typiskt söndagshumör. Men förhoppningsvis återkommer jag inom ett par dagar med förnyad energi och positivitet. En lugnare vecka träningsmässigt väntar mig, halvtrist om jag ska vara ärlig, men däremot behövligt. Det känns som en "mellanvecka". Desto mer som ska göras på huset. Ska fixa en del saker innan jag går in i deffbubblan. Ska bl a upp på taket och klättra imorgon. Känns tryggare att göra det innan det blir halt och med tillräckligt med kolhydrater i kroppen. Att klättra upp yr och fin på deffen kan vara lite riskfyllt. Wish me luck.
Morgonens pass blev Crossfit inspirerat. Kort och intensivt. Kände mig inte speciellt taggad som jag brukar göra inför utmaningar. Hade vaknat på fel sida och kände mig oinspirerad. Osocial. Gillar inte den sidan av mig, men jag är bara människa. Efter passet tog jag en liten promenad i det fina höstvädret.
Hem och riva matta i hallen. Det var sannerligen inget enkelt jobb. Fick slita som djur. Halva är nu utriven, resten tar vi imorgon. Hatar kommentarer som "Du som tränar jämt ska väl klara sånt här" när det gäller hemsysslor. Jo visst, jag tränar axelpress, chins, bänkpress och benpress för att riva en j-a matta eller för att kratta en gräsmatta med löv till förbannelse. Visst har träningen ett funktionellt syfte också, som att det blir lättare att bära hem tunga matkassar och liknande. Gärna en kasse i vardera hand för att få jämnvikt. Lyfta möbler och flyttkartonger, samma där, noga med tekniken. Men att utföra en monotom rörelse som att kratta eller skotta snö är inte optimalt för min nacke. Sviterna efter en trafikolycka sitter fortfarande i trots att det har gått många år. Det är en anledning till att jag går hos kiropraktor regelbundet, iaf 3-4 gånger per år. Så bespara även kommentarer som "du som går på gym ska väl inte behöva springa hos en kiropraktor". Tänk först, tala sen.
Som en kiropraktor i Stockholm sa... Han gjorde en bra jämförelse mellan fitnesstävlande och en Formel 1-bil. En formel 1-bil behöver betydligt mer underhåll och service, för att ständigt kunna prestera på topp, än en gammal volvo som körs några gånger per vecka.
Sorry för ett gnälligt inlägg. Typiskt söndagshumör. Men förhoppningsvis återkommer jag inom ett par dagar med förnyad energi och positivitet. En lugnare vecka träningsmässigt väntar mig, halvtrist om jag ska vara ärlig, men däremot behövligt. Det känns som en "mellanvecka". Desto mer som ska göras på huset. Ska fixa en del saker innan jag går in i deffbubblan. Ska bl a upp på taket och klättra imorgon. Känns tryggare att göra det innan det blir halt och med tillräckligt med kolhydrater i kroppen. Att klättra upp yr och fin på deffen kan vara lite riskfyllt. Wish me luck.
lördag 22 oktober 2011
Katt bland hermelinerna
En tanke slog mig... såhär på lördagskvällen.
Man kan älta ämnet fram och tillbaka i all oändlighet men vem orkar det. Men måste ändå få dela med mig av en synpunkt. Jag skrev om det i mitt inlägg igår och fick en kommentar från en teamkompis, Annelise. Det känns bra att det finns fler som lever i samma verklighet som jag, det känns alltid bra att vara flera i samma situation, man finner en grupptillhörighet. Annars känner jag mig ofta som en katt bland hermelinerna.
När det serverades eftermiddagsfika på kursen var det ingen som var särskilt förvånad. Men de gånger jag tar fram min shaker eller en proteinbar då tittas det minsann. Jag upplever ofta att folk i omgivningen blir förvånade när jag "äter hela tiden". De tycker att det låter krångligt att behöva ha med mellanmål och äta regelbundet. Har blivit jämförd både med småfåglar som äter lite hela tiden och dagisbarn som har fruktstund. Orkar inte lägga någon energi på deras kommentarer. Alla får göra som de själv vill därför ger jag mig sällan in i diskussion. Vad som är bästa metoden sett ur hälsosynpunkt... om det tvistar de lärda. Jag vet vad som är bäst för mig och min kropp. För mig funkar det bäst att äta var 3-4:e timme. Jag fick uppleva den tråkiga konsekvensen av att slarva med mattiderna när jag stupade på hotellrummet efter middagen i torsdags. Magen pajade totalt. Vaknade till och från hela natten med halsbränna, en gång när jag vaknade trodde jag att jag höll på att kvävas, fick inte luft. Många tror att det bara handlar om vikten när jag avstår från fika och alkohol, men det handlar lika mycket om hälsa.
Det är inte konstigt att barn i Sverige blir allt fetare när vår inställning till kost och hälsa ser ut som den gör. Det finns en vedertagen sanning att det nyttiga alternativet är äckligt. Hur ska våra barn bli annorlunda när deras pappa ryggar tillbaka och ser skräckslagen ut när det ligger lite grönsaker på tallriken, eller det räcker med en kvist timjan. "Man är väl ingen kanin eller"... säger någon och alla skrattar... höhöhöhö. Men lite extra beasås det gör minsann susen.
Nu ska jag äta en relativt nyttig lördagsmiddag. Kyckling (i marinad av lime, soja, honung och ingefära), en fetaostkräm med soltorkade tomater, till detta klyftpotatis och grönsaker såklart. =) Mmmmm.
Man kan älta ämnet fram och tillbaka i all oändlighet men vem orkar det. Men måste ändå få dela med mig av en synpunkt. Jag skrev om det i mitt inlägg igår och fick en kommentar från en teamkompis, Annelise. Det känns bra att det finns fler som lever i samma verklighet som jag, det känns alltid bra att vara flera i samma situation, man finner en grupptillhörighet. Annars känner jag mig ofta som en katt bland hermelinerna.
När det serverades eftermiddagsfika på kursen var det ingen som var särskilt förvånad. Men de gånger jag tar fram min shaker eller en proteinbar då tittas det minsann. Jag upplever ofta att folk i omgivningen blir förvånade när jag "äter hela tiden". De tycker att det låter krångligt att behöva ha med mellanmål och äta regelbundet. Har blivit jämförd både med småfåglar som äter lite hela tiden och dagisbarn som har fruktstund. Orkar inte lägga någon energi på deras kommentarer. Alla får göra som de själv vill därför ger jag mig sällan in i diskussion. Vad som är bästa metoden sett ur hälsosynpunkt... om det tvistar de lärda. Jag vet vad som är bäst för mig och min kropp. För mig funkar det bäst att äta var 3-4:e timme. Jag fick uppleva den tråkiga konsekvensen av att slarva med mattiderna när jag stupade på hotellrummet efter middagen i torsdags. Magen pajade totalt. Vaknade till och från hela natten med halsbränna, en gång när jag vaknade trodde jag att jag höll på att kvävas, fick inte luft. Många tror att det bara handlar om vikten när jag avstår från fika och alkohol, men det handlar lika mycket om hälsa.
Det är inte konstigt att barn i Sverige blir allt fetare när vår inställning till kost och hälsa ser ut som den gör. Det finns en vedertagen sanning att det nyttiga alternativet är äckligt. Hur ska våra barn bli annorlunda när deras pappa ryggar tillbaka och ser skräckslagen ut när det ligger lite grönsaker på tallriken, eller det räcker med en kvist timjan. "Man är väl ingen kanin eller"... säger någon och alla skrattar... höhöhöhö. Men lite extra beasås det gör minsann susen.
Nu ska jag äta en relativt nyttig lördagsmiddag. Kyckling (i marinad av lime, soja, honung och ingefära), en fetaostkräm med soltorkade tomater, till detta klyftpotatis och grönsaker såklart. =) Mmmmm.
Nedräkningen har börjat
3 pass kvar... kvar till deffstart! Kastade om hej vilt i schemat och la det tunga passet för axlar och bröst idag. Imorgon blir det cirkelträning med hopprepet. Samt två st helkroppspass nästa vecka.
Dagens pass kryddades med en massa j-a anamma. Det kändes som sista chansen till personbästa så nu skulle det minsann tänjas på gränserna. Annars har jag mest gått på känslan senaste tiden, koncentrerat mig på att få maximal kontakt framför att öka vikter. Men som sagt idag var det ALL IN. Hantellyft åt sidan, hantelpressar, flyes på lutande bänk. Tre övningar med putsade rekord blev resultatet. Avslutade med magträning: Russian twist med kettlebell 20 st + crunches 20 st + planka 1 min. Denna kombination upprepades i 3 set. Hade "lilla salen" för mig själv så jag passade på att öva lite posering vid speglarna. Det är minsann inte enkelt att få till en snygg pose och samtidigt se avslappnad ut. Ansiktsuttrycket såg allt annat än avslappnat ut, mer som att jag var nödig och hade långt till närmaste toalett. "Le för i h-vete" väste jag till mig själv. Spänn mage, tänk på hållning.... och samtidigt ha koll på hur man står med fötterna. Provade lite olika fotställningar, hälarna ihop men då blev det Charlie Chaplin, fötterna rakt framåt då såg jag ännu mer kobent ut än vanligt. Hade lust att slänga mig på golvet och asgarva åt mig själv. Pajasvarning. Här kommer det att krävas mycket mycket träning! Att jag dessutom ska lära mig gå med höga klackar utan att tappa skoeländet känns som en rejäl utmaning. Ska prova att klistra fast skumgummi längs kanterna i skon kanske, eller en sula.
Det passar bra med färre träningspass kommande vecka. Dels ska jag förbereda hallgolvet, riva den gamla mattan. Golvläggaren kommer hit på torsdag och lägger nytt golv. Jag kommer att vara borta tors-fre den kommande veckan också, kurs igen. När jag kommer hem nästa fredag har jag nytt fint golv i hallen! Det föreligger stor risk att det blir en shoppingtur nästa helg. Inredningsbutiker i fokus! Apropå shopping...
Nu ska jag inte behöva frysa om fötterna i vinter.
Trevlig lördag!
Dagens pass kryddades med en massa j-a anamma. Det kändes som sista chansen till personbästa så nu skulle det minsann tänjas på gränserna. Annars har jag mest gått på känslan senaste tiden, koncentrerat mig på att få maximal kontakt framför att öka vikter. Men som sagt idag var det ALL IN. Hantellyft åt sidan, hantelpressar, flyes på lutande bänk. Tre övningar med putsade rekord blev resultatet. Avslutade med magträning: Russian twist med kettlebell 20 st + crunches 20 st + planka 1 min. Denna kombination upprepades i 3 set. Hade "lilla salen" för mig själv så jag passade på att öva lite posering vid speglarna. Det är minsann inte enkelt att få till en snygg pose och samtidigt se avslappnad ut. Ansiktsuttrycket såg allt annat än avslappnat ut, mer som att jag var nödig och hade långt till närmaste toalett. "Le för i h-vete" väste jag till mig själv. Spänn mage, tänk på hållning.... och samtidigt ha koll på hur man står med fötterna. Provade lite olika fotställningar, hälarna ihop men då blev det Charlie Chaplin, fötterna rakt framåt då såg jag ännu mer kobent ut än vanligt. Hade lust att slänga mig på golvet och asgarva åt mig själv. Pajasvarning. Här kommer det att krävas mycket mycket träning! Att jag dessutom ska lära mig gå med höga klackar utan att tappa skoeländet känns som en rejäl utmaning. Ska prova att klistra fast skumgummi längs kanterna i skon kanske, eller en sula.
Det passar bra med färre träningspass kommande vecka. Dels ska jag förbereda hallgolvet, riva den gamla mattan. Golvläggaren kommer hit på torsdag och lägger nytt golv. Jag kommer att vara borta tors-fre den kommande veckan också, kurs igen. När jag kommer hem nästa fredag har jag nytt fint golv i hallen! Det föreligger stor risk att det blir en shoppingtur nästa helg. Inredningsbutiker i fokus! Apropå shopping...
Trevlig lördag!
fredag 21 oktober 2011
Matvanor & rutiner
Hemma igen... Åh vad jag saknar mitt kära hem efter endast en natt på hotell. Myser med en Cola Zero och ska strax avsluta kvällen med ett kvällsmål bestående av lättkesella och hallonkeso. Keson med hallonsmak är väl egentligen samma sak som att köpa naturell och blanda med funlight+ bär. Köpte den för en god gärning, Rosa Bandet.
Man är sannerligen inte van att sitta och lyssna på föreläsningar. Kaffe och vatten hjälpte mig att behålla skärpan. Igår hände något som väldigt sällan inträffar i min vardag. Jag åt lunch kl 11:30 och därefter ingenting förrän kl 19:30. Det serverades eftermiddagsfika vid 3-tiden, kladdkaka med grädde, men jag var inte ens sugen. På ett sätt skönt att slippa ta ställning, att ens behöva fundera. Självklart skulle jag ha haft ett mellanmål med mig men en miss i planeringen där. Därför fick jag sota för det långa uppehållet sen när middagen serverades. Vi åt middag på O´Learys och jag har alltid älskat den typen av mat. Tyvärr åt jag alldeles för snabbt så det slutade med en klump i magen och värk. De flesta av mina kurskamrater tog öl eller vin men för min del festade jag till det med Pepsi Max. Blev en tidig kväll. Gick upp på hotellrummet och la mig i sängen och zappade på tv:n istället. Magvärken övergick till halsbränna. Där ser man vad man vänjer sig vid rutiner. Ännu ett argument för att hålla mina rutiner och äta regelbundet och framförallt äta "rätt" saker. Nattsömnen blev väl sådär då jag vaknade flertalet gånger av magkramper. Trots det såg jag till att kliva upp tidigt i morse för att äta hotellfrukost i lugn och ro. Mysigt!
Blir en tidig kväll ikväll också. Laddar för ett grymt pass imorgon. Dags att plocka fram hopprepet igen. Har även ett pass för axlar och bröst innan veckans träning är komplett. Nästa vecka kommer att bestå av två helkroppspass, lite gott och blandat får det bli. Det kommer även att bli lite promenader. Perfekt återhämtningsvecka!
Man är sannerligen inte van att sitta och lyssna på föreläsningar. Kaffe och vatten hjälpte mig att behålla skärpan. Igår hände något som väldigt sällan inträffar i min vardag. Jag åt lunch kl 11:30 och därefter ingenting förrän kl 19:30. Det serverades eftermiddagsfika vid 3-tiden, kladdkaka med grädde, men jag var inte ens sugen. På ett sätt skönt att slippa ta ställning, att ens behöva fundera. Självklart skulle jag ha haft ett mellanmål med mig men en miss i planeringen där. Därför fick jag sota för det långa uppehållet sen när middagen serverades. Vi åt middag på O´Learys och jag har alltid älskat den typen av mat. Tyvärr åt jag alldeles för snabbt så det slutade med en klump i magen och värk. De flesta av mina kurskamrater tog öl eller vin men för min del festade jag till det med Pepsi Max. Blev en tidig kväll. Gick upp på hotellrummet och la mig i sängen och zappade på tv:n istället. Magvärken övergick till halsbränna. Där ser man vad man vänjer sig vid rutiner. Ännu ett argument för att hålla mina rutiner och äta regelbundet och framförallt äta "rätt" saker. Nattsömnen blev väl sådär då jag vaknade flertalet gånger av magkramper. Trots det såg jag till att kliva upp tidigt i morse för att äta hotellfrukost i lugn och ro. Mysigt!
Blir en tidig kväll ikväll också. Laddar för ett grymt pass imorgon. Dags att plocka fram hopprepet igen. Har även ett pass för axlar och bröst innan veckans träning är komplett. Nästa vecka kommer att bestå av två helkroppspass, lite gott och blandat får det bli. Det kommer även att bli lite promenader. Perfekt återhämtningsvecka!
onsdag 19 oktober 2011
Cravings...
Inte efter mat, inte efter godis, inget ätbart alls. Däremot efter dessa snygga träningskläder från Dcore... Och det kommer mera. Höstkollektionen fylls på.
Jag är sugen på dessa byxor och denna top. Perfekt med en top i lösare modell, snyggt att ha över ett tight linne. Linnet med huva på bilden nedanför är också grymt snyggt tycker jag. Lånade bilden från Dcore´s hemsida. Där finns ännu mer att kika på. Vill ha!!!
Jag är sugen på dessa byxor och denna top. Perfekt med en top i lösare modell, snyggt att ha över ett tight linne. Linnet med huva på bilden nedanför är också grymt snyggt tycker jag. Lånade bilden från Dcore´s hemsida. Där finns ännu mer att kika på. Vill ha!!!
Med autopilot och hink
Idag var det autopilot som gällde för att fixa träningen. Har känts som en hink på huvudet hela dagen, en j-a plåthink. Så med hinken över huvudet och med autopiloten påslagen äntrade jag gymmet. Inte med den vanliga gnistan men väl på plats ramlade bitarna på plats... som alltid. Antar att detta bara är en i raden av dagar. Ni som deffar vet väl vad jag menar. Det kommer garanterat värre dagar. Man ska inte måla f-n på väggen men samtidigt vara förberedd på det värsta.
Expect the best, be prepared for the worst...
Men bara för att man INTE deffar betyder det inte att livet alltid känns på topp. Likväl som att deff inte bara betyder djupa dalar, allt har sina ljusa och mörka sidor. Livet består av höga berg och djupa dalar och däremellan tråkiga raksträckor. För mig är raksträckorna jobbigast. När det varken finns glädje, sorg eller ilska, bara likgiltighet. Jag blir hellre arg som ett bi, ledsen och gråter, för att i nästa stund känna lyckan återvända. Jag vill få ut känslorna snabbt. That´s my personality...
Efter besöket hos kiropraktor fick jag rekommendation att träna lite lugnare idag. Det fick bli ett lättare pass för axlar samt mage. Axlar har hög prio och idag låg fokus på många repetitioner.
Nu åker jag på kurs i två dagar. Hotellvistelse... igen. Det är inte särskilt komplicerat såhär innan deffen. Bara att tänka sig för vid frukosten och luncherna, mer grönsaker, mindre sås. Ganska logiskt. Laddar med några portioner proteinpulver i Smartshaken såklart och en proteinbar också. Man ska alltid ha ett bra mellis med sig.
Expect the best, be prepared for the worst...
Men bara för att man INTE deffar betyder det inte att livet alltid känns på topp. Likväl som att deff inte bara betyder djupa dalar, allt har sina ljusa och mörka sidor. Livet består av höga berg och djupa dalar och däremellan tråkiga raksträckor. För mig är raksträckorna jobbigast. När det varken finns glädje, sorg eller ilska, bara likgiltighet. Jag blir hellre arg som ett bi, ledsen och gråter, för att i nästa stund känna lyckan återvända. Jag vill få ut känslorna snabbt. That´s my personality...
Efter besöket hos kiropraktor fick jag rekommendation att träna lite lugnare idag. Det fick bli ett lättare pass för axlar samt mage. Axlar har hög prio och idag låg fokus på många repetitioner.
Nu åker jag på kurs i två dagar. Hotellvistelse... igen. Det är inte särskilt komplicerat såhär innan deffen. Bara att tänka sig för vid frukosten och luncherna, mer grönsaker, mindre sås. Ganska logiskt. Laddar med några portioner proteinpulver i Smartshaken såklart och en proteinbar också. Man ska alltid ha ett bra mellis med sig.
tisdag 18 oktober 2011
Avspark / halvtid
Jag har ett startdatum för deffen. Allt känns mer på riktigt nu. Knappt två veckor kvar tills jag drar igång. Om två veckor ska väckarklockan ställas extra tidigt för morgonpromenader. Äntligen! Ca 3 veckor kvar till nästa stora grej, teamet ska träffas i Stockholm och fotas för Body. Det är hur stort som helst. Team Pure Fitness i Sveriges bästa träningstidning, Body. En dröm som går i uppfyllelse. Något jag har fantiserat om ända sedan drömmen föddes för ungefär 5 år sedan, drömmen om att en dag kliva upp på scenen. Något jag har fantiserat om under jobbiga morgonpromenader vid tidigare dieter, under tunga pass i gymmet, när tröttheten har slagit till och jag har tvekat. Vid jobbiga stunder när målbilden har känts alltför suddig. Nu däremot är målbilden tydligare än någonsin.
Men det är inte det slutliga målet som är mest relevant just nu, utan vägen dit. Resan som jag egentligen påbörjade redan i maj. Det var då jag bestämde mig för att satsa helhjärtat på detta... än en gång. Att ge det en ärlig chans. Om man räknar från maj har det gått snart 6 månader. Det är nog banne mig den längsta renodlade uppbyggnadsperiod jag har haft någonsin. Om jag räknar framåt istället. Drygt 5 månader tills vi är framme i april, kusliga / häftiga tanke. Ser man det ur den synvinkeln är jag alltså i halvtid.
Operation uppbyggnad går mot sitt slut. Det har varit en ganska kul period trots allt. Trots de kg jag har lagt på mig. Jag har kunnat träna med full tank. Känt mig explosiv. Det kommer att ändras om ett par månader misstänker jag, kommer förmodligen att sakna den känslan, men var sak har sin tid. Operation deff ska inledas. Spännande. Jag vore naiv om jag väntade mig några mirakel men jag hoppas att muskelmassan har ökat något. Är inställd på att det kommer att bli en tuff och lång deff. Min kropp har en långsam förbränning. Största hindret är nog min rastlöshet. Uppgivenheten när det tar stopp, när man ökar cardio och sänker matintag men inget händer. När man börjar hitta på "kreativa lösningar" på egen hand. Men denna gång har jag coacher som kräver ständig rapportering vecka för vecka. Jag är inte orolig, inte rädd, bara lite pirrig och spänd inför vad som komma skall. En sak är säker... man blir ingen vinnare genom att vara lagom, träna lagom mycket och lagom hårt. Det handlar heller inte enbart om att träna mest utan om att träna rätt och smart. Men som sagt man når inte tävlingsform om man inte vågar satsa det där lilla extra.
Innan jag går över i nästa fas är det läge att ge kroppen välförtjänt service. Började med besök hos kiropraktor i eftermiddags så nu är jag lagom mör och mina ben är lika långa! Jippie! Det blir återbesök nästa vecka. Hade äntligen turen att hitta en riktigt duktig kiropraktor. Han hade t o m tävlat i styrkelyft samt en gång i Body Building. Trevligt att träffa någon som fattar vad det handlar om, hård träning, deff och allt det här. Lite skryt... jag fick komplimang för benen, han kände att jag hade "bra ben".
Att komplettera detta med en rejäl massage inom de närmaste veckorna vore optimalt. Sen är jag fit for fight!
Men det är inte det slutliga målet som är mest relevant just nu, utan vägen dit. Resan som jag egentligen påbörjade redan i maj. Det var då jag bestämde mig för att satsa helhjärtat på detta... än en gång. Att ge det en ärlig chans. Om man räknar från maj har det gått snart 6 månader. Det är nog banne mig den längsta renodlade uppbyggnadsperiod jag har haft någonsin. Om jag räknar framåt istället. Drygt 5 månader tills vi är framme i april, kusliga / häftiga tanke. Ser man det ur den synvinkeln är jag alltså i halvtid.
Operation uppbyggnad går mot sitt slut. Det har varit en ganska kul period trots allt. Trots de kg jag har lagt på mig. Jag har kunnat träna med full tank. Känt mig explosiv. Det kommer att ändras om ett par månader misstänker jag, kommer förmodligen att sakna den känslan, men var sak har sin tid. Operation deff ska inledas. Spännande. Jag vore naiv om jag väntade mig några mirakel men jag hoppas att muskelmassan har ökat något. Är inställd på att det kommer att bli en tuff och lång deff. Min kropp har en långsam förbränning. Största hindret är nog min rastlöshet. Uppgivenheten när det tar stopp, när man ökar cardio och sänker matintag men inget händer. När man börjar hitta på "kreativa lösningar" på egen hand. Men denna gång har jag coacher som kräver ständig rapportering vecka för vecka. Jag är inte orolig, inte rädd, bara lite pirrig och spänd inför vad som komma skall. En sak är säker... man blir ingen vinnare genom att vara lagom, träna lagom mycket och lagom hårt. Det handlar heller inte enbart om att träna mest utan om att träna rätt och smart. Men som sagt man når inte tävlingsform om man inte vågar satsa det där lilla extra.
Innan jag går över i nästa fas är det läge att ge kroppen välförtjänt service. Började med besök hos kiropraktor i eftermiddags så nu är jag lagom mör och mina ben är lika långa! Jippie! Det blir återbesök nästa vecka. Hade äntligen turen att hitta en riktigt duktig kiropraktor. Han hade t o m tävlat i styrkelyft samt en gång i Body Building. Trevligt att träffa någon som fattar vad det handlar om, hård träning, deff och allt det här. Lite skryt... jag fick komplimang för benen, han kände att jag hade "bra ben".
Att komplettera detta med en rejäl massage inom de närmaste veckorna vore optimalt. Sen är jag fit for fight!
måndag 17 oktober 2011
Tillbaka till verkligheten
Då var jag tillbaka i min vardag, min härliga träningsvardag. Har lämnat moderna och snygga World Class Nybroplan bakom mig och återvände till det gamla slitna gymmet här i stan. Jag orkade inte ta bussen till någon av de närliggande städerna. Ett helt riktigt beslut nu i efterhand. Det som fick mig att vackla var frågan om hur mycket folk som skulle vara i det lilla gymmet. I nästa ögonblick vände jag på steken... Varför ska en sån grej stå mellan mig och min dröm, vem är jag att behandla och förminska mig själv på det sättet. Istället för 30 min bussresa blev det en 5 minuter cykeltur enkel väg. Ingen stress under passet för att hinna med buss hem, jag kunde köra igenom rygg och armar helt enligt upplägget. Chins, latsdrag, rodd i alla dess former, armar. En favorit för armar är hammercurl med rep i cable, konturerna kommer fram på utsidan av armen upp mot axeln, så snyggt! Idag var förutsättningarna optimala. Lagom med folk, bra musik, en grymt träningssugen Pernilla. Har känt mig motiverad och taggad hela dagen! Det är såna här dagar man blir påminnd om varför man älskar detta. Från att man kliver upp på morgonen. Dricker första muggen kaffe, äter frukosten. Plockar fram dagens matlådor ur kylen, förbereder mellanmålen. Packar träningsväskan på ren rutin. Jobbar. Följer dagens matschema, mellanmål, lunch, mellanmål, träning, efterträningsmål, middag och kvällsmål. Det sitter i ryggmärgen.
Imorgon blir det träning på Må Bättre i Borlänge. En anläggning som ligger någonstans mellan storstadens maffiga anläggningar och det gamla slitna gymmet. Typiskt "lagom". Jag trivs där, det är min hemmaplan. Trots att det väcktes en saknad inom mig när jag passerade flera SATS anläggningar i helgen och sneglade in. Jag tränade på SATS under de år jag bodde i Stockholm. SATS och Delta Gym, två motpoler men ändå lika charmiga på sina sätt. I lördagsförmiddag när jag anlände till Stockholm var det typ "träningsrusningstid". Det slog mig hur många människor som kom i träningskläder på väg till sina anläggningar. Det är fascinerande att det finns så många som delar ens intresse. Okej, alla har kanske inte samma ambitioner med sin träning, alla drömmer inte om att tävla, men vi delar ändå ett intresse. Här uppe märker man det inte lika tydligt. Jag såg till att tanka motivationsförådet.
Nu är det snart dags för kvällsmålet, Mintchokladmousse. Känner mig fortfarande ganska mätt och nöjd efter kvällens middagsmål, broccoligratäng med kassler. Måndagar är en bra matdag, mycket mat, perfekt för mina törstande muskler. Nu ska det byggas till sista droppen. Om två veckor är det dietstart. Fick en nödvändig pratstund med Madde i lördags där jag fick svar på mina funderingar. Nu ser jag vägen tydligare, den väg som ska föra mig framåt mot mitt mål. Jag har fått den feedback jag behövde. Nu är det bara upp till bevis. Frågan upprepas gång på gång inom mig: Har du vad som krävs för att nå ditt mål?
Jag är beredd! Let the game begin!
Imorgon blir det träning på Må Bättre i Borlänge. En anläggning som ligger någonstans mellan storstadens maffiga anläggningar och det gamla slitna gymmet. Typiskt "lagom". Jag trivs där, det är min hemmaplan. Trots att det väcktes en saknad inom mig när jag passerade flera SATS anläggningar i helgen och sneglade in. Jag tränade på SATS under de år jag bodde i Stockholm. SATS och Delta Gym, två motpoler men ändå lika charmiga på sina sätt. I lördagsförmiddag när jag anlände till Stockholm var det typ "träningsrusningstid". Det slog mig hur många människor som kom i träningskläder på väg till sina anläggningar. Det är fascinerande att det finns så många som delar ens intresse. Okej, alla har kanske inte samma ambitioner med sin träning, alla drömmer inte om att tävla, men vi delar ändå ett intresse. Här uppe märker man det inte lika tydligt. Jag såg till att tanka motivationsförådet.
Nu är det snart dags för kvällsmålet, Mintchokladmousse. Känner mig fortfarande ganska mätt och nöjd efter kvällens middagsmål, broccoligratäng med kassler. Måndagar är en bra matdag, mycket mat, perfekt för mina törstande muskler. Nu ska det byggas till sista droppen. Om två veckor är det dietstart. Fick en nödvändig pratstund med Madde i lördags där jag fick svar på mina funderingar. Nu ser jag vägen tydligare, den väg som ska föra mig framåt mot mitt mål. Jag har fått den feedback jag behövde. Nu är det bara upp till bevis. Frågan upprepas gång på gång inom mig: Har du vad som krävs för att nå ditt mål?
Jag är beredd! Let the game begin!
 |
| Den magnifika kön till Chokaldmässan i lördags |
 |
| Sofia Kyrka en tidig söndagmorgon |
 |
Söndagspromenad bland träkåkarna på Söder. Vilka känslor denna charmiga huvudstad kan framkalla! |
Chokladkvoten
Har haft en härlig helg i storstaden. Tack vare möte med coach Madde på lördagen fylldes jag på med ny inspiration och motivation. (Ni vet väl skillnaden, inspiration kommer utifrån, motivationen inifrån=))
Det var ett pass som heter duga. När jag var totalslut i axlarna gick vi över till bröst. Avslutade med mage. En ny övning i cable samt en nygammal favorit "Russian twist" med kettlebell. Körde lutande hantelpress i superset med armhävningar som avslutning för bröstet, den bet ordentligt. Precis när jag trodde att jag hade avverkat den sista armhävningen insåg jag ju att det fanns kraft kvar så jag pressade fram 3 st till. Kanske inget att hänga i julgranen men just då kändes det som en seger. Tack Madde för ett härligt, underbart, inspirerande pass. När jag tror att jag är slut har jag... vad var det du sa... ca 20% kvar att ge.
Resten av lördagen tillbringades med mamma. Vi var ut på Djurgården en snabbvända. Tänkte gå på chokladmässa på Nordiska muséet men vi ångrade oss när vi såg kön. Det blev en liten promenad längs vattnet. Så lugnt och stilla men ändå så nära storstadens puls. Vi tog oss över till Söder och Chokladfabriken istället. Många fikasugna människor även där men vi tajmade det bra och fick bord. Återigen var det dags att ställa alla dessa frågor till mig själv. Jag hade bara för några timmar sedan suttit med coachen och sagt hur jag står emot sötsaker på diet, hur jag nöjer mig med en kopp svart kaffe. Men för det första, jag är inte på diet än så länge. För det andra, hur många gånger är man på ett sådant ställe och om man kommer dit hur liten är chansen att man överhuvudtaget får plats, det var många som fick vända i dörren. Kanske dåliga ursäkter för att få synda. Dessutom hade jag kört ett riktigt grymt träningspass. Hoppsan, ännu en ursäkt. Min chokladkvot är uppfylld för de närmaste månaderna (t o m april 2012???) och jag behöver inte sitta här och försvara mig och mitt beslut. Deras chokladmoussebakelse är svårslagen så jag lär inte ha svårt att hoppa över fika på Wayne´s/Coffehouse eller liknande ställen där det serveras halvfabrikatsvarianter av diverse bakverk. Ska det vara så ska det vara äkta! Det blir lite paradoxalt när jag i ena stunden hävdar att jag äter allt och inte alls är petig varken när det gäller mat eller sötsaker, samtidigt vill jag att det ska hålla viss kvalité. Jag vill helst veta vad det innehåller. Jag äter inte förpackade chokladbollar från Delicato men går jag in på ett äkta konditori och ser en chokladboll kan jag bli sugen. Ska jag ta ett par rutor mörk choklad en lördag då köper jag inte den billigaste sliskigaste varianten i affären utan då väljer jag att gå till en butik där de har utvalt sortiment av finare chokladmärken. Samma sak om jag går på restaurang. Jag har liksom ingen glädje av att "förbruka" min fridag med ett Big meal på Sibyllakiosken. Däremot en mysig middag hemma med levande ljus, en god köttbit, rotfrukter, lite god sås, kanske ett glas rött vin, då är jag i sjunde himlen. Husmanskost är inte heller fy skam. That´s me. Så tänker jag.
Tyvärr fick jag inte bara med mig packningen hem utan det verkar ha följt med några baciller som försöker forcera mitt imunförsvar. Det pågår nog en ganska hård strid men mitt imunförsvar håller emot bra än så länge. Lite rethosta bara. Så om det håller sig på denna nivå blir det gymbesök i eftermiddag. Rygg och armar!
Det var ett pass som heter duga. När jag var totalslut i axlarna gick vi över till bröst. Avslutade med mage. En ny övning i cable samt en nygammal favorit "Russian twist" med kettlebell. Körde lutande hantelpress i superset med armhävningar som avslutning för bröstet, den bet ordentligt. Precis när jag trodde att jag hade avverkat den sista armhävningen insåg jag ju att det fanns kraft kvar så jag pressade fram 3 st till. Kanske inget att hänga i julgranen men just då kändes det som en seger. Tack Madde för ett härligt, underbart, inspirerande pass. När jag tror att jag är slut har jag... vad var det du sa... ca 20% kvar att ge.
Resten av lördagen tillbringades med mamma. Vi var ut på Djurgården en snabbvända. Tänkte gå på chokladmässa på Nordiska muséet men vi ångrade oss när vi såg kön. Det blev en liten promenad längs vattnet. Så lugnt och stilla men ändå så nära storstadens puls. Vi tog oss över till Söder och Chokladfabriken istället. Många fikasugna människor även där men vi tajmade det bra och fick bord. Återigen var det dags att ställa alla dessa frågor till mig själv. Jag hade bara för några timmar sedan suttit med coachen och sagt hur jag står emot sötsaker på diet, hur jag nöjer mig med en kopp svart kaffe. Men för det första, jag är inte på diet än så länge. För det andra, hur många gånger är man på ett sådant ställe och om man kommer dit hur liten är chansen att man överhuvudtaget får plats, det var många som fick vända i dörren. Kanske dåliga ursäkter för att få synda. Dessutom hade jag kört ett riktigt grymt träningspass. Hoppsan, ännu en ursäkt. Min chokladkvot är uppfylld för de närmaste månaderna (t o m april 2012???) och jag behöver inte sitta här och försvara mig och mitt beslut. Deras chokladmoussebakelse är svårslagen så jag lär inte ha svårt att hoppa över fika på Wayne´s/Coffehouse eller liknande ställen där det serveras halvfabrikatsvarianter av diverse bakverk. Ska det vara så ska det vara äkta! Det blir lite paradoxalt när jag i ena stunden hävdar att jag äter allt och inte alls är petig varken när det gäller mat eller sötsaker, samtidigt vill jag att det ska hålla viss kvalité. Jag vill helst veta vad det innehåller. Jag äter inte förpackade chokladbollar från Delicato men går jag in på ett äkta konditori och ser en chokladboll kan jag bli sugen. Ska jag ta ett par rutor mörk choklad en lördag då köper jag inte den billigaste sliskigaste varianten i affären utan då väljer jag att gå till en butik där de har utvalt sortiment av finare chokladmärken. Samma sak om jag går på restaurang. Jag har liksom ingen glädje av att "förbruka" min fridag med ett Big meal på Sibyllakiosken. Däremot en mysig middag hemma med levande ljus, en god köttbit, rotfrukter, lite god sås, kanske ett glas rött vin, då är jag i sjunde himlen. Husmanskost är inte heller fy skam. That´s me. Så tänker jag.
Tyvärr fick jag inte bara med mig packningen hem utan det verkar ha följt med några baciller som försöker forcera mitt imunförsvar. Det pågår nog en ganska hård strid men mitt imunförsvar håller emot bra än så länge. Lite rethosta bara. Så om det håller sig på denna nivå blir det gymbesök i eftermiddag. Rygg och armar!
fredag 14 oktober 2011
Leaving home...
Väskan är färdigpackad. Jag är redo för storstaden.
Men först väntar en kväll i Milko Arena (ett finare namn för ishallen här i Säter). Seriepremiär i div 2. Nedsläpp kl 19. I slutet av förra säsongen kvalade laget om plats i div 1 men missade den platsen på målskillnad, 4 mål. Då överdriver jag inte om jag säger att det rådde hockeyfeber här i stan.
Imorgon bitti tar jag tåget mot världens vackraste huvudstad. Stockholm. Hoppas att väderprognoserna stämmer så det fina höstvädret håller i sig. Det kan bli en riktig höjdarhelg. Lyckades få med mig mamma också. Vi lämnar pappa hemma vid tv:n, trav och fotboll imorgon så det lider nog ingen nöd på honom. Först ville mamma bara åka ner över lördagen men jag bokade hotellrum på Scandic Malmen och då kunde hon ju inte säga nej. Mitt på Söder, mitt i pulsen ska vi bo. Jag ser väldigt mycket fram emot frukosten på söndag.
En annan kul grej är att jag ska träffa coach Madde. Hon frågade om jag hade önskemål gällande pass. "Att det blir tungt och svettigt" har jag svarat. Hmmm... jag tror nog att hon kan fixa det. Jag kommer säkerligen att få så jag tiger. Är spänd av förväntan inför mötet. Hon kommer ju även att se hur jag ligger till med uppbyggnaden, och hur vi ska lägga upp planen framöver. Jag har verkligen gjort vad jag kan och följt planen, nästintill prickfritt. Det är ju ett par semesterveckor som kan ha ställt till det men annars har jag tränat hårt och ätit tillräckligt. Tänk om hon totalsågar min form. Nääääee.
Jag får väl återkomma med domen efter helgen. Hoppas ni alla får en underbar helg! Kram
Men först väntar en kväll i Milko Arena (ett finare namn för ishallen här i Säter). Seriepremiär i div 2. Nedsläpp kl 19. I slutet av förra säsongen kvalade laget om plats i div 1 men missade den platsen på målskillnad, 4 mål. Då överdriver jag inte om jag säger att det rådde hockeyfeber här i stan.
Imorgon bitti tar jag tåget mot världens vackraste huvudstad. Stockholm. Hoppas att väderprognoserna stämmer så det fina höstvädret håller i sig. Det kan bli en riktig höjdarhelg. Lyckades få med mig mamma också. Vi lämnar pappa hemma vid tv:n, trav och fotboll imorgon så det lider nog ingen nöd på honom. Först ville mamma bara åka ner över lördagen men jag bokade hotellrum på Scandic Malmen och då kunde hon ju inte säga nej. Mitt på Söder, mitt i pulsen ska vi bo. Jag ser väldigt mycket fram emot frukosten på söndag.
En annan kul grej är att jag ska träffa coach Madde. Hon frågade om jag hade önskemål gällande pass. "Att det blir tungt och svettigt" har jag svarat. Hmmm... jag tror nog att hon kan fixa det. Jag kommer säkerligen att få så jag tiger. Är spänd av förväntan inför mötet. Hon kommer ju även att se hur jag ligger till med uppbyggnaden, och hur vi ska lägga upp planen framöver. Jag har verkligen gjort vad jag kan och följt planen, nästintill prickfritt. Det är ju ett par semesterveckor som kan ha ställt till det men annars har jag tränat hårt och ätit tillräckligt. Tänk om hon totalsågar min form. Nääääee.
Jag får väl återkomma med domen efter helgen. Hoppas ni alla får en underbar helg! Kram
torsdag 13 oktober 2011
Shopoholic
Jajamen... Skulle bara in på ICA och uträtta ett postärende åt jobbet. Men när jag passerade hyllan med riskakor fick jag syn på dessa sötisar. Miniriskakor med smak av äpple-kanel.
Kom fram till kassan och tuggummihyllan. Mega mystery... min nyfikenhet fick mig att köpa ett paket.
Lycklig som ett barn på julafton när jag kom tillbaka till jobbet. Tänk vad lite som krävs för att förgylla en torsdag. Mina kollegor skrattade åt mig när jag berättade att jag skulle mumsa riskakor i helgen. Allt är relativt, det gäller även helgmys.
Kom fram till kassan och tuggummihyllan. Mega mystery... min nyfikenhet fick mig att köpa ett paket.
Lycklig som ett barn på julafton när jag kom tillbaka till jobbet. Tänk vad lite som krävs för att förgylla en torsdag. Mina kollegor skrattade åt mig när jag berättade att jag skulle mumsa riskakor i helgen. Allt är relativt, det gäller även helgmys.
Orosmoln
Tanken slog mig... Vad ger jag mig in på. Jag längtar till deffen säger jag. Jag längtar efter det där lilla extra. Utmaningen! Jag kan till och med sträcka mig till att säga att det blir lättare när deffen är igång. Hur då? Är jag helt puckad eller? Ja kanske ni andra tycker. Det jag menar är, precis som jag skrivit tidigare, att jag funkar bättre med åtstramade tyglar. Släpp liiite på tyglarna och jag galopperar iväg.
Läser mina deffande teamkompisars bloggar. De är grymma. De går genom eld och snåriga stigar för att nå sitt mål. Att komma i form till december. Länkar finns till höger. Läs och imponeras. Jag har inte ens kommit halvvägs än, jag har inte ens börjat deffen. Jag håller på att avlida av 10-15 minuters uppvärmning på crosstrainern. Jag känner mig som en flodhäst när jag tar fram hopprepet. Jag vill komma igång nu, få tillbaka konditionen. Förhoppningsvis med mer muskler därunder.
Orosmoln på den annars klarblå himlen. Ska verkligen jag stå i bikini på en scen och glänsa. Kollade igenom T-walks från SM på Reps. Första tanken var "Hjälp"... efter en stunds tittande drogs jag med i stämningen, publikens jubel och musiken i bakgrunden, och började testgå hemma på köksgolvet. Testade några poser, några snygga vändningar. Skrattade för mig själv, svämmade över av positiva känslor. Blev alltmer övertygad. Yes I will!
Glömde ju nämna något om gårdagens pass för axlar och bröst. Det har gjort sig påmint hela dagen. Nu förstår jag vad som menas med pump i axlarna. Orkade inte hålla i telefonen efter passet. Härligt.
Läser mina deffande teamkompisars bloggar. De är grymma. De går genom eld och snåriga stigar för att nå sitt mål. Att komma i form till december. Länkar finns till höger. Läs och imponeras. Jag har inte ens kommit halvvägs än, jag har inte ens börjat deffen. Jag håller på att avlida av 10-15 minuters uppvärmning på crosstrainern. Jag känner mig som en flodhäst när jag tar fram hopprepet. Jag vill komma igång nu, få tillbaka konditionen. Förhoppningsvis med mer muskler därunder.
Orosmoln på den annars klarblå himlen. Ska verkligen jag stå i bikini på en scen och glänsa. Kollade igenom T-walks från SM på Reps. Första tanken var "Hjälp"... efter en stunds tittande drogs jag med i stämningen, publikens jubel och musiken i bakgrunden, och började testgå hemma på köksgolvet. Testade några poser, några snygga vändningar. Skrattade för mig själv, svämmade över av positiva känslor. Blev alltmer övertygad. Yes I will!
Glömde ju nämna något om gårdagens pass för axlar och bröst. Det har gjort sig påmint hela dagen. Nu förstår jag vad som menas med pump i axlarna. Orkade inte hålla i telefonen efter passet. Härligt.
Jag har en plan
Tack gode Gud för det. Jag funkar bäst med fasta rutiner. Jag agerar lugnare och mer behärskat när jag vet hur och vad jag ska göra. För att klara sista veckorna på uppbyggnad har jag en plan. Inga konstigheter alls. Bara se till att göra det bästa av den tiden som är kvar. Kort och konsist. Men jag har iaf en plan. Yeah!
Även om man får intrycket av att jag hoppar av glädje hela vägen till gymet eller följer kostupplägget utan problem så är jag bara människa. Det finns ingen on/off knapp att trycka på, ingen "starta om" funktion som på datorn. Min motor är mer komplicerad än en bil, det räcker inte med blyfri bensin för att jag ska gå. Det ska vara en bra fördelning av näringsämnen. Det ska finnas tillräckligt med energi. Det är visserligen inte problemet nu under uppbyggnad. Men det krävs fullt fokus redan nu. Förutom energi i form av mat drivs jag av glädje, träningsvilja, målmedvetenhet, passion, drömmar. Många tror att fitness och kroppsbyggning bara handlar om deff, att dieta, att promenera timmar varje morgon, att leva på tonfisk och ris. Deff är ingen lek. Men den som inte tror att uppbyggnaden kräver disciplin tror fel. Släpper jag disciplinen och slarvar med skräpmat, godis, party med kompisarna på helgerna eller slappa framför tv:n istället för att träna då bygger jag förmodligen inte den fitnessfysik som är målsättningen för att kliva upp på scenen med stolthet. Det är dock ingen livsstil jag längtar efter, det "svarta" livet. Att satsa på det här är ett medvetet val. Min livsstil är ett medvetet val. Men det kommer stunder då jag ifrågasätter mitt val. Det "vita" livet. Livet är inte bara svart eller vitt, det finns en oändlig gråskala att utforska. Men jag har bestämt mig att göra detta. Jag tror att jag har vad som krävs. Jag har en plan hur jag ska tackla eventuella problem. Som det känns nu blir det svåraste att få tiden att räcka till. Jag bor offside här uppe på landsbygden, det går typ 3 bussar per kväll om jag ska in till nån av grannkommunerna och träna. Men man ska inte måla FAN på väggen. En sak jag absolut inte ska göra är att ta på den stickiga offerkoftan, den hänger längst in i garderoben och där ska den hänga.
Ska jag vara ärlig hade jag längtat efter en lugnare vecka alldeles innan dieten. Ingen dör av träningsvärk men det vore skönt för kroppen att få behandling (ska till kiropraktor nästa vecka) och sen vila några extra dagar. Men vad är det som får mig att "keep on going"...? Det är saker på g, tack vare det härliga Team Pure Fitness som jag har äran att vara en del av. Bästa coacherna Madde och Minette fixar för att vi ska få det bästa möjliga. Massor av rosor till er för det fantastiska jobb ni lägger ner. Det är en jättegrej på gång. Reportage i tidningen Body. Min favorittidning, den enda äkta träningstidningen enligt mitt tycke. Tyvärr kommer det att ske redan i november när jag precis börjar min deff så jag är inte i kanonform. Men jag hoppas på att få vara med på ett hörn ändå, det är ju "once in a lifetime". Samma vecka ska de flesta(??) tjejerna ner till Kristianstad och träffa våra sponsorer Dcore. Det ges möjlighet att plåtas i deras fotostudio i den nya höstkollektionen. Eftersom jag bor närmare nordpolen är jag tveksam till om jag har möjlighet att åka, synd att missa ett sådant tillfälle men pengar växer inte på träd.
 |
Tillbaka i tryggheten...
Som vanligt springer dagarna förbi. Det blir allt mindre tid att tillbringa framför datorn. Träning, matplanering, hålla huset rent och snyggt, hinna umgås med min familj är områden som prioriteras högre. Söndagen gick verkligen i familjens tecken. Kollade min brorsdotters konståkning på morgonen och familjemiddag hemma hos mina föräldrar på eftermiddagen. Fick veta att det finns en vuxengrupp där många "gamla" konståkare har börjat. Hmmm. Jag är impulsiv av mig så nu är skridskorna redo om suget skulle bli för stort. Konståkning är kanon för hållningen då man hela tiden ska sträcka på sig, titta upp o s v. Något man har nytta av även när man ska lära sig posera inom fitness.
Mellan familjeaktiviteterna hann jag både städa hela nerevåningen i huset, tvätta en maskin och träna. Träningen var en tjuvstart av denna veckas schema. Rygg och armar. Hade en härlig känsla när jag cyklade ut till gymet. Det blåste hårt längs sjökanten. Inget skulle stoppa mig. Gymet här i sim- & sporthallen är... ja ett typiskt gym. Ingen toppmodern fitnessanläggning, bara simpel gymutrustning. Inget förfinande, bara hård träning helt enkelt, äkta! Det blev ett tungt pass där jag verkligen vågade ta i ordentligt, hjälpa till med rösten sista vägen upp. Inga avgrundsvrål men ett litet stönande och pustande här och var hjälpte mig till några reps extra. Överhuvudtaget behöver jag bli bättre på att andas. Alltså fokusera mer på andningen under passet. Komma ihåg att andas.
I måndags körde jag ett pass för framsida ben, rumpa och mage. Att göra kick backs i cable och kissande hunden, typ 3*20 st per ben är inte det roligaste om jag ska vara ärlig, men även dessa tar. Det känns om inte annat dagen därpå. Nya favoriten är benpress i superset med upphopp, 10+10.
Tisdagen blev vilodag den här veckan. Lämnade tryggheten i mina rutiner och var i Uppsala på kontaktombudsmöte. Självklart var mellanmål nerpackade i väskan. Lunchen åt jag med de andra kursdeltagarna. Det jobbiga var inte att motstå fikabröd som serverades på mötet. Även om kanellängden med blåbärsfyllning doftade ljuvligt kl 15 på eftermiddagen. De jobbiga situationerna uppstår när jag får tid över, hinner bli uttråkad. Jag hade 1,5 timme dötid på stan innan tåget skulle gå hemåt. Att titta på snygga kläder och prova nu på toppen av uppbyggnaden känns sådär. Tänkte ta en kopp kaffe på Coffehouse. Slängde flera blickar på chokladbollarna, på kladdkakan, på äppelpajen innan jag till slut beställde en svart kopp kaffe. Medan jag stod där och tittade på godsakerna(???) hann jag ställa många frågor till mig själv. Jag hann gå igenom hur jag skulle känna om jag åt, hur det skulle smaka, om det söta skulle uppväga besvikelsen efteråt. Dessutom hade jag mellis med mig, förberett och klart, varför ens fundera. Nej det blev klar förlust för fikabrödet! Kaffe fick det bli! Detta svarta kalorifria guld. Jag ville ju egentligen inte ha fikabröd men hjärnan intalade sig att jag var sugen och det var därför jag ens började titta på utbudet.
Räddare i nöden: Smartshake med proteinpulver samt ett mail från coachen gällande spännande saker som kommer att hända i november. Mer om det senare.
Jag avvek dock från planen... jag är bara människa, jag fuskar också... kunde inte motstå en proteinbar att tugga på under kvällens spännande fotbollsmatch. Tur att det inte stod en skål med chips framför mig. Jag gillar inte chips egentligen men med denna rysare på tv:n hade jag säkert ätit som i trance.
Igår var jag tillbaka i tryggheten. Visserligen är det kul att komma iväg på utbildningar och möten med jobbet men det känns bra hemma i sina vanliga rutiner också. Nu har jag två st kurser kvar denna månad, 2 dagar per vecka. Skönt att ha det gjort innan dieten. Stämde av med coachen hur jag ska förhålla mig till maten vid dessa tillfällen. Som sagt, att ha med mellis är inga problem, men lunch, middag samt frukost kan jag äta med de andra. Jag vet hur jag ska fördela på tallriken, protein, kolhydrater och minsta möjliga av "oidentifierade" såser. Mycket grönsaker såklart.
Lite frukost kanske vore bra innan jobbet... tiden rusar fram. See you!
Mellan familjeaktiviteterna hann jag både städa hela nerevåningen i huset, tvätta en maskin och träna. Träningen var en tjuvstart av denna veckas schema. Rygg och armar. Hade en härlig känsla när jag cyklade ut till gymet. Det blåste hårt längs sjökanten. Inget skulle stoppa mig. Gymet här i sim- & sporthallen är... ja ett typiskt gym. Ingen toppmodern fitnessanläggning, bara simpel gymutrustning. Inget förfinande, bara hård träning helt enkelt, äkta! Det blev ett tungt pass där jag verkligen vågade ta i ordentligt, hjälpa till med rösten sista vägen upp. Inga avgrundsvrål men ett litet stönande och pustande här och var hjälpte mig till några reps extra. Överhuvudtaget behöver jag bli bättre på att andas. Alltså fokusera mer på andningen under passet. Komma ihåg att andas.
I måndags körde jag ett pass för framsida ben, rumpa och mage. Att göra kick backs i cable och kissande hunden, typ 3*20 st per ben är inte det roligaste om jag ska vara ärlig, men även dessa tar. Det känns om inte annat dagen därpå. Nya favoriten är benpress i superset med upphopp, 10+10.
Tisdagen blev vilodag den här veckan. Lämnade tryggheten i mina rutiner och var i Uppsala på kontaktombudsmöte. Självklart var mellanmål nerpackade i väskan. Lunchen åt jag med de andra kursdeltagarna. Det jobbiga var inte att motstå fikabröd som serverades på mötet. Även om kanellängden med blåbärsfyllning doftade ljuvligt kl 15 på eftermiddagen. De jobbiga situationerna uppstår när jag får tid över, hinner bli uttråkad. Jag hade 1,5 timme dötid på stan innan tåget skulle gå hemåt. Att titta på snygga kläder och prova nu på toppen av uppbyggnaden känns sådär. Tänkte ta en kopp kaffe på Coffehouse. Slängde flera blickar på chokladbollarna, på kladdkakan, på äppelpajen innan jag till slut beställde en svart kopp kaffe. Medan jag stod där och tittade på godsakerna(???) hann jag ställa många frågor till mig själv. Jag hann gå igenom hur jag skulle känna om jag åt, hur det skulle smaka, om det söta skulle uppväga besvikelsen efteråt. Dessutom hade jag mellis med mig, förberett och klart, varför ens fundera. Nej det blev klar förlust för fikabrödet! Kaffe fick det bli! Detta svarta kalorifria guld. Jag ville ju egentligen inte ha fikabröd men hjärnan intalade sig att jag var sugen och det var därför jag ens började titta på utbudet.
Räddare i nöden: Smartshake med proteinpulver samt ett mail från coachen gällande spännande saker som kommer att hända i november. Mer om det senare.
Jag avvek dock från planen... jag är bara människa, jag fuskar också... kunde inte motstå en proteinbar att tugga på under kvällens spännande fotbollsmatch. Tur att det inte stod en skål med chips framför mig. Jag gillar inte chips egentligen men med denna rysare på tv:n hade jag säkert ätit som i trance.
Igår var jag tillbaka i tryggheten. Visserligen är det kul att komma iväg på utbildningar och möten med jobbet men det känns bra hemma i sina vanliga rutiner också. Nu har jag två st kurser kvar denna månad, 2 dagar per vecka. Skönt att ha det gjort innan dieten. Stämde av med coachen hur jag ska förhålla mig till maten vid dessa tillfällen. Som sagt, att ha med mellis är inga problem, men lunch, middag samt frukost kan jag äta med de andra. Jag vet hur jag ska fördela på tallriken, protein, kolhydrater och minsta möjliga av "oidentifierade" såser. Mycket grönsaker såklart.
Lite frukost kanske vore bra innan jobbet... tiden rusar fram. See you!
lördag 8 oktober 2011
Tvättsvamp
Jag älskar tvättsvampskänslan. Menar alltså inte när kroppen känns fyrkantig och mjuk som en tvättsvamp. Nej, jag menar känslan efter passet när jag sveper proteindrinken. När den smakar sådär gott som bara en "efterträningsdrink" kan göra. När man riktigt kan känna hur energidepåerna fylls på. När varje muskelfiber suge råt sig av näringen. Träning och kost i samspel, vägen till resultat!
Denna känsla har jag njutit av både igår kväll efter benpasset samt idag efter veckans tuffaste pass, hopprepsintervaller. Gårdagens benpass... underbara fredag, bara det gjorde att jag flög fram till gymet. Nerför trappen till gymet och det var precis lagom med folk. För att uttrycka mig på ett märkligt/dumt sätt, det var "rätt" folk där. Jag menar absolut inte att jag ser ner på vissa som tränar. Vi tränar alla på olika sätt och utifrån våra mål och förutsättningar. Men igår var det verkligen "järngänget", de som kör hårt när de tränar, seriöst. På "mitt" gym finns det väl ingen direkt "elit" som tränar, ingen som tävlar vad jag vet iaf. Men det finns motionärer på alla olika nivåer. Jag älskar blandningen av människor, mixen av män/kvinnor, unga/gamla. För det mesta.... Igår var jag taggad för ett riktigt superduper tungt benpass och jag behövde stänga ute omvärlden. Det är lättare en kväll när det inte är överfullt på gymet. Jag respekterar mina vänner på gymet. MEN jag vill också ha viss respekt tillbaka. Det är INTE okej att ha syjunta/konferens och breda ut sig på varenda matta i hörnet för stretch/mage. Det är INTE okej att ockupera varenda bänk vid speglarna för att sitta och snacka med kompisarna. Inte när det finns folk som vill använda redskapen till träning, d v s deras egentliga syfte. Man får liksom ta någon gammal gummimatta och lägga sig mitt i gymet och köra mage eller tränga sig in i hörnet, sen är det lagom lätt att tappa fokus med ett kackel värre än hönshus i öronen. Nog med klagomål!!!
Bra folk, bra musik, det kunde inte gå fel. Benpress i superset med upphopp sög musten ur benen. Avslutade med bonusset benspark där jag körde med varannat ben för att pressa ur det sista. Lovely! Höjde lite här och där. Det kommer succesivt. Om jag fixar 4 reps första gången fixar jag 6 st nästa o s v. Har börjat tänka lite annorlunda kring min träning. Låter bli att bara fokusera på vikten, några siffror hit och dit. Jag jobbar alltmer på att ha maximal kontakt. Att jobba hela övningen igenom, att känna att "rätt" muskel arbetar.
Idag var det alltså dags för veckans utmaning. Mördarpasset. Jag var ärligt talat lite skraj inför passet. Redan igår kväll kom den känslan. Fånigt att känna så för ett träningspass. Men för mig blir det en extra drivkraft, det pumpar igång adrenalinet i kroppen. Jag behöver en push, en utmaning, oavsett om det gäller träning eller jobb. Det tänder mig. Laddade med Eminem i morse... Lose yourself. Älskar inledningen: "If you had one shot, or one opportunity. To seize everything you ever wanted. One moment. Would you capture it or just let it slip?" Hängde med pappa till gymet på hans jobb. Perfekt lokal, folktomt den tiden en lördagförmiddag, gott om plats att husera fritt på. Framför spegeln förflyttades jag till filmens värld. Hade huvudrollen i typ Milliondollar Baby. Jag tränade för att komma i mitt livs form. För att vinna den där titeln och visa hela världen att man kan uppfylla sina drömmar! Fånigt??? Kanske det, men jag vill se varje träningspass som en utmaning. Ett steg mot min dröm. Och det finns bara en väg dit! Att fortsätta kämpa! Hårt jobb, fullt fokus.
Eftersom lördagen ej är schemalagd när det gäller maten passade jag på att fylla på med extra kolisar till lunch. Varma mackor. Självklart på grovt bröd. Den ena med trattkantareller i stuvning gjord på endast lättmjölk och redning, och massor av 17% herrgårdsost. Den andra med kalkon, tomat och mozarellaost. Samma känsla där, som att kroppen suger åt sig energin på ett positivt sätt. Det är inte supernyttigt men det uppfyller ett behov kroppen har. Däremot får jag aldrig denna känsla när jag äter skräpmat. Det spelar ingen roll om jag har sprungit 10 km före, det blir ändå en mer "Bläää-känsla". Jag saknar den inte ett dugg. Har ingen längtan att "lyxa till" mina lördagar med plusmenyn på Mc Donald´s eller en pizza med extra allt från pizzerian. Därför blir det grillad lax ikväll, färsk laxfilé som smakar bäst. Därefter stänger pappa grillsäsongen för detta år. Till laxen blir det rotsaker i ugnen och en sås på turkisk yoghurt och fetaost, recept av Fredrik Paulún.
Ha en fortsatt underbar lördag allihop för det ska jag ha!
Denna känsla har jag njutit av både igår kväll efter benpasset samt idag efter veckans tuffaste pass, hopprepsintervaller. Gårdagens benpass... underbara fredag, bara det gjorde att jag flög fram till gymet. Nerför trappen till gymet och det var precis lagom med folk. För att uttrycka mig på ett märkligt/dumt sätt, det var "rätt" folk där. Jag menar absolut inte att jag ser ner på vissa som tränar. Vi tränar alla på olika sätt och utifrån våra mål och förutsättningar. Men igår var det verkligen "järngänget", de som kör hårt när de tränar, seriöst. På "mitt" gym finns det väl ingen direkt "elit" som tränar, ingen som tävlar vad jag vet iaf. Men det finns motionärer på alla olika nivåer. Jag älskar blandningen av människor, mixen av män/kvinnor, unga/gamla. För det mesta.... Igår var jag taggad för ett riktigt superduper tungt benpass och jag behövde stänga ute omvärlden. Det är lättare en kväll när det inte är överfullt på gymet. Jag respekterar mina vänner på gymet. MEN jag vill också ha viss respekt tillbaka. Det är INTE okej att ha syjunta/konferens och breda ut sig på varenda matta i hörnet för stretch/mage. Det är INTE okej att ockupera varenda bänk vid speglarna för att sitta och snacka med kompisarna. Inte när det finns folk som vill använda redskapen till träning, d v s deras egentliga syfte. Man får liksom ta någon gammal gummimatta och lägga sig mitt i gymet och köra mage eller tränga sig in i hörnet, sen är det lagom lätt att tappa fokus med ett kackel värre än hönshus i öronen. Nog med klagomål!!!
Bra folk, bra musik, det kunde inte gå fel. Benpress i superset med upphopp sög musten ur benen. Avslutade med bonusset benspark där jag körde med varannat ben för att pressa ur det sista. Lovely! Höjde lite här och där. Det kommer succesivt. Om jag fixar 4 reps första gången fixar jag 6 st nästa o s v. Har börjat tänka lite annorlunda kring min träning. Låter bli att bara fokusera på vikten, några siffror hit och dit. Jag jobbar alltmer på att ha maximal kontakt. Att jobba hela övningen igenom, att känna att "rätt" muskel arbetar.
Idag var det alltså dags för veckans utmaning. Mördarpasset. Jag var ärligt talat lite skraj inför passet. Redan igår kväll kom den känslan. Fånigt att känna så för ett träningspass. Men för mig blir det en extra drivkraft, det pumpar igång adrenalinet i kroppen. Jag behöver en push, en utmaning, oavsett om det gäller träning eller jobb. Det tänder mig. Laddade med Eminem i morse... Lose yourself. Älskar inledningen: "If you had one shot, or one opportunity. To seize everything you ever wanted. One moment. Would you capture it or just let it slip?" Hängde med pappa till gymet på hans jobb. Perfekt lokal, folktomt den tiden en lördagförmiddag, gott om plats att husera fritt på. Framför spegeln förflyttades jag till filmens värld. Hade huvudrollen i typ Milliondollar Baby. Jag tränade för att komma i mitt livs form. För att vinna den där titeln och visa hela världen att man kan uppfylla sina drömmar! Fånigt??? Kanske det, men jag vill se varje träningspass som en utmaning. Ett steg mot min dröm. Och det finns bara en väg dit! Att fortsätta kämpa! Hårt jobb, fullt fokus.
Eftersom lördagen ej är schemalagd när det gäller maten passade jag på att fylla på med extra kolisar till lunch. Varma mackor. Självklart på grovt bröd. Den ena med trattkantareller i stuvning gjord på endast lättmjölk och redning, och massor av 17% herrgårdsost. Den andra med kalkon, tomat och mozarellaost. Samma känsla där, som att kroppen suger åt sig energin på ett positivt sätt. Det är inte supernyttigt men det uppfyller ett behov kroppen har. Däremot får jag aldrig denna känsla när jag äter skräpmat. Det spelar ingen roll om jag har sprungit 10 km före, det blir ändå en mer "Bläää-känsla". Jag saknar den inte ett dugg. Har ingen längtan att "lyxa till" mina lördagar med plusmenyn på Mc Donald´s eller en pizza med extra allt från pizzerian. Därför blir det grillad lax ikväll, färsk laxfilé som smakar bäst. Därefter stänger pappa grillsäsongen för detta år. Till laxen blir det rotsaker i ugnen och en sås på turkisk yoghurt och fetaost, recept av Fredrik Paulún.
Ha en fortsatt underbar lördag allihop för det ska jag ha!
 |
| Lördagsmellis De Luxe! Mintchokladfluff med lite riven mörk choklad och pumpakärnor. |
 |
| Dagens investering. Ett par supersköna vantar inför vintern. Blir säkert perfekta på morgonpromenaderna när kylan slår till på allvar. |
torsdag 6 oktober 2011
My way...
Faaaan (ursäkta mitt ovårdade språk såhär på morgonkvisten) vad nöjd jag är. Vilken styrka det är att våga vara sig själv i alla lägen.
Igår var vi på hockeyresa med jobbet. Majoriteten av kunderna var män. Jättetrevlig kväll ska jag väl börja med att säga. Bästa tänkbara upplägg med egen loge, buffé innan matchen, valfri dryck. Just det... valfri dryck, två per person. Jag nöjde mig fint med mineralvatten, en naturell och en citron, snacka om att festa till det mitt i veckan! Det jag vill komma till är att jag är den personlighet jag är, oavsett miljö, oavsett vad som kan tänkas förväntas av mig. Självklart småpratar jag med kunder, är allmänt trevlig, ser till att alla har det bra. Men jag är inte, och kommer aldrig att bli, den typen som kastar mig in i den stora klungan och lägger mig i deras konversation. Jag håller mig på min kant, pratar när tillfälle ges men inte babblar i onödan. Speciellt inte när jag inte känner mig 100% bekväm i situationen. Det är viktigt att inte uppfattas som stroppig av kunderna men jag tyckte att jag skötte mig bra. Jag kanske avvek från den stora massan då jag valde alkoholfritt samt avstod från efterrätten. Men det var faktiskt inget som uppmärksammades vilket var väldigt skönt! Sammanfattningsvis en toppenkväll!!! En rafflande tillställning där tyvärr Malmö stod som segrare.
Känslan att gå sin egen väg gör att jag växer. Det var en styrka att avstå från både alkohol och efterrätt. Men i ärlighetens namn kändes det inte som några uppoffringar. Jag ville inte ha, jag var inte sugen. Jag åt hellre av den goda buffén som serverades. God mat. Först en kall salladsbuffé med alla möjliga goda tillbehör. Varmrätt var halstrad röding med vitvinssås, marinerad lammrostbiff och till det potatisterrin, rostade rotsaker eller vanlig kokt potatis. Tog både en bit röding (utan vitvinssås) och lammrostbiff, potatisterrin och rotsaker. En full tallrik av salladsbuffén blev det också.
Igår var vi på hockeyresa med jobbet. Majoriteten av kunderna var män. Jättetrevlig kväll ska jag väl börja med att säga. Bästa tänkbara upplägg med egen loge, buffé innan matchen, valfri dryck. Just det... valfri dryck, två per person. Jag nöjde mig fint med mineralvatten, en naturell och en citron, snacka om att festa till det mitt i veckan! Det jag vill komma till är att jag är den personlighet jag är, oavsett miljö, oavsett vad som kan tänkas förväntas av mig. Självklart småpratar jag med kunder, är allmänt trevlig, ser till att alla har det bra. Men jag är inte, och kommer aldrig att bli, den typen som kastar mig in i den stora klungan och lägger mig i deras konversation. Jag håller mig på min kant, pratar när tillfälle ges men inte babblar i onödan. Speciellt inte när jag inte känner mig 100% bekväm i situationen. Det är viktigt att inte uppfattas som stroppig av kunderna men jag tyckte att jag skötte mig bra. Jag kanske avvek från den stora massan då jag valde alkoholfritt samt avstod från efterrätten. Men det var faktiskt inget som uppmärksammades vilket var väldigt skönt! Sammanfattningsvis en toppenkväll!!! En rafflande tillställning där tyvärr Malmö stod som segrare.
Känslan att gå sin egen väg gör att jag växer. Det var en styrka att avstå från både alkohol och efterrätt. Men i ärlighetens namn kändes det inte som några uppoffringar. Jag ville inte ha, jag var inte sugen. Jag åt hellre av den goda buffén som serverades. God mat. Först en kall salladsbuffé med alla möjliga goda tillbehör. Varmrätt var halstrad röding med vitvinssås, marinerad lammrostbiff och till det potatisterrin, rostade rotsaker eller vanlig kokt potatis. Tog både en bit röding (utan vitvinssås) och lammrostbiff, potatisterrin och rotsaker. En full tallrik av salladsbuffén blev det också.
Ta ett kliv ur bekvämlighetszonen...
Det är då resultaten kommer. Precis som min teamkompis Emelie skriver "What you put in is what you get out"...
Först och främst vill jag poängtera att det inte handlar om att förminska någon som t ex inte klarar armhävningar på tå, det handlar inte heller om att orka lyfta tyngst vikter. Exempelvis kör jag väldigt lätta vikter i jämförelse med många av de andra tjejerna i teamet. Däremot handlar det om att våga kliva ur sin egen bekvämlighetszon. Utmana sig själv utifrån sina egna förutsättningar. Har man aldrig klarat en armhävning på tå och helt plötsligt gör 3 st är det en jättebra utveckling åt rätt håll. Då har man rätt att känna sig som en världsmästare, åtminstone för en kort stund. Men det finns, och jag ser er varje dag när jag tränar, tjejer som skulle orka så mycket mer. De som gör en armhävning innan de suckar: Jag dör. Två armhävningar: Jag dööööör!!!! Tre armhävningar: Nej, nu döööör jag! Och sen ner i mattan. De hade förmodligen fixat uppåt 10 st om de hade haft rätt inställning och starkare vilja.
Huvudsaken är att man vågar försöka, vågar utmana sig själv. Inte har den där tråkiga mentaliteten att man har misslyckats innan man ens har börjat. De som intalar sig redan innan att de inte kommer att fixa det, att de inte orkar, att de inte hinner träna etc. Typiskt kvinnligt kanske? Men jag har även mött killar med samma låga inställning, speciellt när det gäller tid att hinna träna. Det finns alltid tid för träning, men man måste kanske välja bort något annat, det handlar om prioriteringar i livet.
Våga testa... Lyckas ni inte första gången går det kanske bättre andra eller tredje gången. Om man faller? Res dig upp och borsta av dig dammet. Det sägs att man lär sig av sina misstag. Egentligen... hur mycket skulle vi veta om livet om vi aldrig vågade göra några misstag. Gör om och gör rätt. Personligen har det hänt att jag har varit lite skraj i gymet när jag ska prova ny övning t ex. Men jag provar, kanske klirrar det till bland vikterna så hela gymets blickar faller på mig, då bjuder jag på det, kanske bjuder jag också på ett brett leende. Ska jag nå mina mål måste jag våga. Avslutar med ett kinesiskt ordspråk:
Det högsta är ej att aldrig falla, utan att resa sig efter varje fall...
Först och främst vill jag poängtera att det inte handlar om att förminska någon som t ex inte klarar armhävningar på tå, det handlar inte heller om att orka lyfta tyngst vikter. Exempelvis kör jag väldigt lätta vikter i jämförelse med många av de andra tjejerna i teamet. Däremot handlar det om att våga kliva ur sin egen bekvämlighetszon. Utmana sig själv utifrån sina egna förutsättningar. Har man aldrig klarat en armhävning på tå och helt plötsligt gör 3 st är det en jättebra utveckling åt rätt håll. Då har man rätt att känna sig som en världsmästare, åtminstone för en kort stund. Men det finns, och jag ser er varje dag när jag tränar, tjejer som skulle orka så mycket mer. De som gör en armhävning innan de suckar: Jag dör. Två armhävningar: Jag dööööör!!!! Tre armhävningar: Nej, nu döööör jag! Och sen ner i mattan. De hade förmodligen fixat uppåt 10 st om de hade haft rätt inställning och starkare vilja.
Huvudsaken är att man vågar försöka, vågar utmana sig själv. Inte har den där tråkiga mentaliteten att man har misslyckats innan man ens har börjat. De som intalar sig redan innan att de inte kommer att fixa det, att de inte orkar, att de inte hinner träna etc. Typiskt kvinnligt kanske? Men jag har även mött killar med samma låga inställning, speciellt när det gäller tid att hinna träna. Det finns alltid tid för träning, men man måste kanske välja bort något annat, det handlar om prioriteringar i livet.
Våga testa... Lyckas ni inte första gången går det kanske bättre andra eller tredje gången. Om man faller? Res dig upp och borsta av dig dammet. Det sägs att man lär sig av sina misstag. Egentligen... hur mycket skulle vi veta om livet om vi aldrig vågade göra några misstag. Gör om och gör rätt. Personligen har det hänt att jag har varit lite skraj i gymet när jag ska prova ny övning t ex. Men jag provar, kanske klirrar det till bland vikterna så hela gymets blickar faller på mig, då bjuder jag på det, kanske bjuder jag också på ett brett leende. Ska jag nå mina mål måste jag våga. Avslutar med ett kinesiskt ordspråk:
Det högsta är ej att aldrig falla, utan att resa sig efter varje fall...
onsdag 5 oktober 2011
Vilodag och hockeykväll
Efter en intensiv inledning av veckan tar jag nu en välförtjänt vilodag. Jag har haft svårt för vilodagar. Förmodligen beror det på den uteblivna endorfinkicken jag får av träning, abstinens. Istället för att känna mig pigg och glad känner jag mig oftast mer nedstämd, rastlös och allmänt uttråkad på vilodagar. En del människor har svårt att fatta hur man orkar träna "hela tiden" som de uttrycker sig. Det är ju det som gör att jag orkar resten av livet. För mig är träningen lyckopillret i tillvaron. Självklart har jag mycket annat att glädjas över men utan träning vore mitt liv lite fattigare och framförallt tråkigare. En enda grå vardagslunk utan dessa höjdpunkter när man får ösa på i gymet.
Å andra sidan har jag lärt mig se behovet av vila. Jag brinner för träningen även om min kropp känns sliten. Det är då det sker förändringar och förbättringar intalar jag mig. Men en alltför sliten kropp är en riskfaktor. Skador och sjukdomar lurar bakom gathörnen så det gäller att ge kroppen rejält med återhätmning. Därför gör det inget att det blir två vilodagar på raken denna vecka. Idag och imorgon.
I eftermiddag har vi samlat ihop ett gäng kunder för att åka buss till Tegera Arena i Leksand och kolla på matchen Leksand-Malmö. "Kvällsjobb"... men trevligt sådant. Personligen har jag laddat med Cola Zero och diverse "bra att ha saker" i väskan, Smartshake, proteinbar och äpple. Chefen frågade om jag ville ha öl eller cider men jag avböjde vänligen men bestämt. Uppe på arenan blir det en middagsbuffé innan matchen. Man vet aldrig vad dessa bufféer består av så därför har jag med nödlösningen, en proteinbar och äpple. Det kan även bli sen hemresa så då är det bra att ha pulver till en drink förberedd. Visserligen bör jag kunna äta mig hyffsat mätt på buffén eftersom jag inte går på diet men som sagt uppbyggnad kräver också vissa restriktioner. Kvalitativ muskelmassa ska byggas och då krävs att man stoppar i sig rätt saker.
Efter det jag har testat av nya upplägget kan jag konstatera följande... Kick backs i cable är inte att förakta, den kan ge sjuk träningsvärk i rumpan. Vinklar man dessutom ut benet lite tar det även i insida lår och det känns kan jag lova. Kombinationen lutande flyes med hantlar och armhävningar är super! Jag fick dock räkna med vissa blickar när jag kastade mig ner och körde armhävningar mitt i gymet. Självklart på tå, aldrig ner på knä mitt i gymet. Vissa av gymkillarna såg rentav förvånade ut. Tror de inte att tjejer kan träna tufft och disciplinerat eller. Vi ska väl helst lägga oss på golvet och fnittra, ge upp efter en armhävning liksom. Benpress med upphopp mellan setet är också en "sjuk" kombination, på ett positivt sätt alltså. ;-)
Nu är det dags att dra till jobbet... See you!
Å andra sidan har jag lärt mig se behovet av vila. Jag brinner för träningen även om min kropp känns sliten. Det är då det sker förändringar och förbättringar intalar jag mig. Men en alltför sliten kropp är en riskfaktor. Skador och sjukdomar lurar bakom gathörnen så det gäller att ge kroppen rejält med återhätmning. Därför gör det inget att det blir två vilodagar på raken denna vecka. Idag och imorgon.
I eftermiddag har vi samlat ihop ett gäng kunder för att åka buss till Tegera Arena i Leksand och kolla på matchen Leksand-Malmö. "Kvällsjobb"... men trevligt sådant. Personligen har jag laddat med Cola Zero och diverse "bra att ha saker" i väskan, Smartshake, proteinbar och äpple. Chefen frågade om jag ville ha öl eller cider men jag avböjde vänligen men bestämt. Uppe på arenan blir det en middagsbuffé innan matchen. Man vet aldrig vad dessa bufféer består av så därför har jag med nödlösningen, en proteinbar och äpple. Det kan även bli sen hemresa så då är det bra att ha pulver till en drink förberedd. Visserligen bör jag kunna äta mig hyffsat mätt på buffén eftersom jag inte går på diet men som sagt uppbyggnad kräver också vissa restriktioner. Kvalitativ muskelmassa ska byggas och då krävs att man stoppar i sig rätt saker.
Efter det jag har testat av nya upplägget kan jag konstatera följande... Kick backs i cable är inte att förakta, den kan ge sjuk träningsvärk i rumpan. Vinklar man dessutom ut benet lite tar det även i insida lår och det känns kan jag lova. Kombinationen lutande flyes med hantlar och armhävningar är super! Jag fick dock räkna med vissa blickar när jag kastade mig ner och körde armhävningar mitt i gymet. Självklart på tå, aldrig ner på knä mitt i gymet. Vissa av gymkillarna såg rentav förvånade ut. Tror de inte att tjejer kan träna tufft och disciplinerat eller. Vi ska väl helst lägga oss på golvet och fnittra, ge upp efter en armhävning liksom. Benpress med upphopp mellan setet är också en "sjuk" kombination, på ett positivt sätt alltså. ;-)
Nu är det dags att dra till jobbet... See you!
måndag 3 oktober 2011
På räls...
Det vore dumt att klaga... jag trivs väldigt bra med tillvaron just nu. Det kan gå ett tag mellan tillfällena jag dyker upp här på bloggen. Det är inte prio 1 i livet. Det är kul på alla sätt och vis, och jag är jätteglad om några har tid och lust att följa min enkla blogg, min berättelse om min resa mot målet. Men som sagt att tillbringa tid vid datorn är inte högst upp på agendan för oktober månad. Jag skriver gärna i såväl medgång som motgång men behovet av att skriva är faktiskt större när det blåser motvind. När målbilden inte är lika självklar och när vägen dit inte är lika spikrak. Kanske blir det mer rapportering när det är dietdags för mig... =)
Som det är nu går det mesta som på räls. Motivationen brinner inom mig, jag fylls av inspiration från diverse håll. Med tanke på en överfull kalender är det bra att slå på autopiloten. Träningen är en självklarhet i mitt liv, lika självklart som att jag kliver upp ur sängen på morgonen, klär på mig, äter, borstar tänderna och andra vardagliga rutiner. Den är min klippa att luta mig mot när det blåser inom andra områden. När stressen börjar få överhand då är träningen och gymet min flyktväg. Denna månad kommer att bestå av mycket mer än "bara" träning och mat. Skönt att ha upplägget klart i såna stunder. Det gäller dock att planera och åter planera. Självklart ser jag till att följa upplägget till punkt och pricka i största möjliga mån. Speciellt nu när vi har många roliga saker på G i teamet. Även på jobbet är det mycket på gång. Varje vecka kommer att bestå av aktiviteter utanför arbetstid. Lite stressigt javisst, men det är å andra sidan trevliga saker. Det är också skönt att det kommer såhär månaden före dieten börjar.
Det började redan i fredags med modevisning, två nyöppnade butiker här i stan hade en trevlig happening. Lagom lång kväll, skön musik, bubbel med tilltugg, massor av snygga kläder. På onsdag denna vecka är det hockeyresa med kunder, Leksand- Malmö. Nästa vecka ska jag till Uppsala en heldag på kontaktombudsdag. Veckorna därpå kommer jag att vara i Gävle två dagar per vecka på utbildning vilket betyder hotellvistelse. Det jag ser allra mest fram emot är 15 oktober då jag ska till Sthlm och träffa coachen. Har dessutom bokat in en hotellövernattning så det blir en weekend i huvudstaden. Mycket hotellvistelse kommande månad. =) Jag som älskar hotellfrukostar. Trots att jag inte har börjat dieten måste jag tänka på vad jag stoppar i mig så det blir vissa restriktioner. För mig är inte skräpmat och skit det stora problemet, det är mängden. Det bästa jag vet är en god frukost med t ex grovt bröd, "roliga" pålägg, naturell yoghurt/fil med müsli, kokt ägg. Det är egentligen inte "dålig" mat men det är heller inget jag kan trycka i mig mängder av. Det finns liksom ingen botten i mig. Att en så liten kropp kan rymma så mycket mat...
Nu vet ni iaf att jag lever och mår utmärkt. Har inte strypt mig med hopprepet eller liknande. Tjuvstartade ju nya upplägget i helgen för att testa hopprepspasset. Jösses!!! Körde typ hälften av hopprepsintervallerna och jag kom i ett läge då andningen övergick till ett svagt väsande ljud. Benen skrek, mjölksyran stod upp till öronen, svetten rann. Dessutom är jag totalt kass på att hoppa rep. Jag får börja med att köra "dubbelstuds" mellan hoppen annars "snubblar" jag omgående. Rekordet hamnade på hela 30 hopp i rad... hahahaha. Det var ungefär som att få en elefant att hoppa hopprep. Övning ger färdighet. No chance in hell att jag ger upp. Har hunnit med nya ryggpasset och herregud vad det tog. Vilket upplägg! Jag är salig! Perfekt mix av övningar. Har kikat på passet för framsida ben och ser att det är min tur att köra den himmelska kombinationen av benpress och upphopp! Yes, thank heaven! Eller thank you coachen! Snacka om att träningen är rena lyckopillret.
Nu kör vi ännu en vecka, ända in i kaklet...
Avslutar med lite bilder...
Som det är nu går det mesta som på räls. Motivationen brinner inom mig, jag fylls av inspiration från diverse håll. Med tanke på en överfull kalender är det bra att slå på autopiloten. Träningen är en självklarhet i mitt liv, lika självklart som att jag kliver upp ur sängen på morgonen, klär på mig, äter, borstar tänderna och andra vardagliga rutiner. Den är min klippa att luta mig mot när det blåser inom andra områden. När stressen börjar få överhand då är träningen och gymet min flyktväg. Denna månad kommer att bestå av mycket mer än "bara" träning och mat. Skönt att ha upplägget klart i såna stunder. Det gäller dock att planera och åter planera. Självklart ser jag till att följa upplägget till punkt och pricka i största möjliga mån. Speciellt nu när vi har många roliga saker på G i teamet. Även på jobbet är det mycket på gång. Varje vecka kommer att bestå av aktiviteter utanför arbetstid. Lite stressigt javisst, men det är å andra sidan trevliga saker. Det är också skönt att det kommer såhär månaden före dieten börjar.
Det började redan i fredags med modevisning, två nyöppnade butiker här i stan hade en trevlig happening. Lagom lång kväll, skön musik, bubbel med tilltugg, massor av snygga kläder. På onsdag denna vecka är det hockeyresa med kunder, Leksand- Malmö. Nästa vecka ska jag till Uppsala en heldag på kontaktombudsdag. Veckorna därpå kommer jag att vara i Gävle två dagar per vecka på utbildning vilket betyder hotellvistelse. Det jag ser allra mest fram emot är 15 oktober då jag ska till Sthlm och träffa coachen. Har dessutom bokat in en hotellövernattning så det blir en weekend i huvudstaden. Mycket hotellvistelse kommande månad. =) Jag som älskar hotellfrukostar. Trots att jag inte har börjat dieten måste jag tänka på vad jag stoppar i mig så det blir vissa restriktioner. För mig är inte skräpmat och skit det stora problemet, det är mängden. Det bästa jag vet är en god frukost med t ex grovt bröd, "roliga" pålägg, naturell yoghurt/fil med müsli, kokt ägg. Det är egentligen inte "dålig" mat men det är heller inget jag kan trycka i mig mängder av. Det finns liksom ingen botten i mig. Att en så liten kropp kan rymma så mycket mat...
Nu vet ni iaf att jag lever och mår utmärkt. Har inte strypt mig med hopprepet eller liknande. Tjuvstartade ju nya upplägget i helgen för att testa hopprepspasset. Jösses!!! Körde typ hälften av hopprepsintervallerna och jag kom i ett läge då andningen övergick till ett svagt väsande ljud. Benen skrek, mjölksyran stod upp till öronen, svetten rann. Dessutom är jag totalt kass på att hoppa rep. Jag får börja med att köra "dubbelstuds" mellan hoppen annars "snubblar" jag omgående. Rekordet hamnade på hela 30 hopp i rad... hahahaha. Det var ungefär som att få en elefant att hoppa hopprep. Övning ger färdighet. No chance in hell att jag ger upp. Har hunnit med nya ryggpasset och herregud vad det tog. Vilket upplägg! Jag är salig! Perfekt mix av övningar. Har kikat på passet för framsida ben och ser att det är min tur att köra den himmelska kombinationen av benpress och upphopp! Yes, thank heaven! Eller thank you coachen! Snacka om att träningen är rena lyckopillret.
Nu kör vi ännu en vecka, ända in i kaklet...
Avslutar med lite bilder...
 |
| Vacker höstpromenad vid sjön i lördags |
 |
| Solnedgång vid sjön |
 |
| Höstfint även inne, nya köksgardiner med tyg från Ikea |
 |
| Himlen står i brand en tidig morgon |
 |
| Någon som väntar på att få komma in i värmen när höstkylan kommer |
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)