Utgångsläge

Efter en ostrukturerad vecka där jag har varit borta på kurs och hunnit vila från träningen flera dagar i sträck är jag redo. Redo att återgå till rutinerna... och lite till. Igår damp mailet ner i inkorgen. Order från högre makt. Dietupplägg november.

Jag befann mig på kurs och kunde inte öppna bilagorna i mobilen så gissa om jag var ivrig att komma hem och slå igång datorn. Och gissa om datorn var extra sugen på att jävlas med mig, extra seg. Det slutade med en lång ramsa av diverse svordomar. Kunde ha gett den en snyting så arg var jag. Till slut fick jag fram upplägget. Första tanken: "Det här fixar jag, inga problem!". Om jag jämför med de som ska tävla i december är mitt upplägg rena barnleken och konstigt vore väl annars eftersom tanken är att nivån ska kunna höjas både en, två och tre (kanske fler?) gånger under resans gång. Eftersom jag har en del att tappa kommer det att krävas en rejäl viktnedgång per vecka. Nästa reflektion: "Ingen lätt match". Men jag ska göra vad jag kan, följa upplägget till punkt och pricka. Jag vill kunna redovisa veckans resultat med vetskapen att jag har gjort vad jag kan. Oavsett vad vågskrället visar. Det kommer jag att fixa! Mantran som kommer att rabblas:

"Jag är stark och stolt" (varje gång jag äntrar gymet)

"Jag väljer detta" (när jag föredrar proteindrinken framför glögg och lussebullar i december)

"Pain is only weakness leaving your body" (sista intervallerna)

"Pain is temporary, glory is forever" (Nja, lite storslaget kanske, vem kommer liksom att minnas mig förevigt efter en tävlingsdebut...?)

"Champions are not born, they´re made of hard work" (i alla tänkbara sammanhang, tex på gymet när det svider i musklerna)

Somnade gott igår med ett leende. Tänkte på vad som komma ska, utmaningarna jag kommer att ställas inför. Hur långt är jag beredd att gå? Det är dags att testa gränserna. Vaknade både en och två gånger under natten. Tittade på klockan. Äntligen ringde väckarklockan. Vägning + mätning. Mina föräldrar har skänkt mig deras våg så nu vet jag att det är en våg jag kan lita på, en gammal god vän jag har vägt mig på förr. =) Plockade fram måttband, papper och penna. Därmed har jag nu ett utgångsläge. 55,3 finfina kg... eller inte. Skulle snarare kalla dem obekväma kg. Min trivselvikt är någonstans runt 51 kg.

Fick en liten kalldusch idag när jag läste igenom kostupplägget igen. Kvällsmålet är bortplockat. Det är finito, goodbye, farväl till mitt kvällsmål, soffmyset. Min bästa stund på hela dagen. När jag kunde krypa upp i soffan till tv-program som Efterlyst eller Lyxfällan med min proteinpudding eller kesella. Att avstå från skräpmat, fett och socker ser jag som en välgärning mot min kropp. Men kvällsmålet kommer att bli det jag saknar mest. Nåväl, jag lär nog överleva ändå! Och man kan faktiskt ha soffmys utan att äta eller dricka. Vill jag ha något varmt och mysigt så passar väl en mugg te alldeles utmärkt, speciellt den här årstiden. Nä, jag ska inte haka upp mig på bagateller. Vill jag det här? JAAAA! Shut up. Nu kör vi!