Träningsveckan är äntligen igång

Äntligen! Jag är van att inleda veckan med ett träningspass redan på måndagmorgon men denna vecka fick jag ge mig till tåls. Nu är jag hemma efter ett riktigt bra benpass. Eftersom jag la in en extra vilodag igår fick det bli en ordentlig genomkörare idag, både fram- och baksida ben samt mage. Utfallsgång är en av mina favoriter, en riktig mördarövning. Inte den tyngsta viktmässigt men det krävs uthållighet! Seghet! Förväntar mig träningsvärk imorgon, den är efterlängtad efter senaste veckans mesträning. En vecka som har bestått av annan sorts värk som är 10 gånger värre än träningsvärk. För det första vet man vad träningsvärken beror på och för det andra vet man att den går över inom några dagar.

Vet inte om det berodde på ofrivillig vila igår. Vaknade med stor iver i morse. Kunde känna den friska morgonluften utanför ända in i sovrummet. Ut i köket och på med kaffebryggaren. Det syntes tydligt att den nyklippta gräsmattan var fuktig efter nattens kyligare luft. Något magiskt i luften som lockade mig ut på en morgonpromenad. Tänk hur många morgonpromenader man har avverkat under årens lopp, både under åren i Stockholm och här uppe. Det finns många minnen från alla dessa morgonpromenader, olika årstider, olika känslotillstånd. Mornar när jag har flugit fram hög av kämpaglöd eller andra mornar när jag har släpat benen efter mig och mest längtat hem till frukostgröten. Följer de andra teamtjejernas bloggar med spänning, de som redan har påbörjat eller är på väg att påbörja sina dieter. Man känner igen mycket, målet är detsamma, men ändå är varje resa individuell. Hur olika liv vi än lever till vardags siktar vi mot samma mål. Det finns en gemensam nämnare, målmedvetenhet! Längtar tills det är dags för mig att kliva på tåget. När det är allvar. När morgonpromenaderna ska göras oavsett humör. Deff, diet... call it what you want but I call it love. =)
Är så innerligt tacksam för den glädje träningen ger mig just nu. Lämnar jobbet som en urvriden disktrasa inombords vissa dagar. Men ändå så mycket kvar att ge när jag äntrar gymmet. Mental befrielse. Att låta hjärnan vila och musklerna jobba. Det föder positiv energi. Den smittar av sig på hjärnan och vips är den med i matchen igen. Positiv energi ja... Det behövs nu! Mer än någonsin. Semestern känns oroväckande långt borta trots att det "bara" är 8 arbetsdagar kvar. När rinner bägaren över, när rasar korthuset??? Önskar att jag får hålla mig hel nu utan onödiga skador eller sjukdomar. Så jag kan fortsätta min resa mot målet, fortsätta med det jag brinner för.  

Ha en fin tisdagskväll allihop! Nu ska jag ta hand om tvätten och sen slå mig ner i soffan.