Det blåser storm utanför fönstret. Det blåser mycket vindar inom mig också, mestadels medvind för tillfället. Jag har lagt sommaren bakom mig, definitivt. Välkommen kära höst. När jag sammanfattar min sommar handlar det självklart mycket om Turkiet eftersom jag har varit där två gånger. Nu när jag stänger sommarens dörr bakom mig får även dessa känslor vila lite. De får helt enkelt ligga och gro under den kommande höst och vinter som är på ingång. Vad som sker det får framtiden utvisa. Det är inte helt enkelt att kommunicera, det beror både på avståndet när det är flera hundra mil mellan oss och att det finns vissa brister i språkkunskaperna. Det är inte helt enkelt att förstå sig på det manliga släktet överhuvudtaget, än mindre när ovanstående hinder förvärrar läget. Det är mycket upp och ner. I ena stunden behandlas man som en prinsessa, i nästa stund är man som luft. Ska ringa honom imorgon på födelsedagen sen får det vara. Sen ligger bollen hos honom.
Jag stänger dörren men låser den inte. Jag går i nästa dörr, i det rum som innefattar allt det som ligger framför mig när det gäller tävlingsplanerna. Där kommer jag att vistas ett tag framöver. Framåt maj-juni kan jag kanske försiktigt öppna den stängda dörren igen och titta in i sommarens rum och se om den rosaskimrande romansen lever kvar.
Låter fint:)
SvaraRaderaKram:)