Det bekväma släktet

Människan är ett bekvämt släkte. Vi vill gärna hitta enkla lösningar till det mesta. Gärna en genväg till framgång. Det ska gå snabbt och enkelt oavsett om det gäller matlagning, hushållsarbete, data/telefoni eller träning. Att gå ner i vikt men samtidigt kunna äta vad de vill. "Man måste ju få unna sig ibland" är en klassisker. Eller ännu värre: "Man måste ju leva också". Det brukar dyka upp vid fikaraster på arbetsplatsen. "Man måste ju få unna sig den där bullen". Vilken man??? Det är inte riktigt det man behöver höra när man är mitt inne i en diet och kroppen börjar stanna av, motivationen börjar avta. Att man inte lever. Okej att gå på fitnessdiet kan vara som att sätta en hink över huvudet, att leva i ett vakuum. Men det är ett sätt att leva... tro det eller ej. Det är ett frivilligt val. Inget straff. Fitness är en livsstil... ingen bantningsmetod. Utan fredagsmys lever man inte, utan det där obligatoriska vinglaset på fredagskvällen försvinner människors livslust verkar det som. Är det så illa?

Vad vill jag ha sagt med detta??? Vet inte, det var bara några rader som jag ville få ur mig. Tankar som ofta maler i huvudet. Gamla erfarenheter från tidigare dieter.

Jag är sjukt imponerad av mina teamkompisars väg mot scenen! (Ni är superduktiga allihop!!!) Den kämpaglöd och vilja de visar upp är enastående. Jag följer deras bloggar och det ger grymt med inspiration. Det väcker min egen vinnarinstinkt till liv. Snart är det min tur. På något sjukt sätt längtar jag, med skräckblandad förtjusning. För mig är inte den enkla vägen det självklara valet. Livet ska inte bara vara en enkel dans på rosor. Det ska vara en dans på rosor med taggar. =)

Skulle gärna åka till Västerås i helgen och titta på SM men det blir för stressigt att flänga ner och hem med tåg samma dag. Får hålla ut till Fitnessfestivalen första helgen i december. Hotell är bokat, snart ska resan bokas. Nedräkningen kan börja.