Passionen för träningen finns kvar. Lågan brinner och jag hoppas att den aldrig aldrig någonsin slocknar. Som jag har skrivit tidigare är jag väldigt mycket "on / off". Det finns två lägen, inget mellanting, inget halvmesyr. Under semestern blev det väldigt mycket vila. Liiite träning också men mest vila om jag ska vara ärlig. Jag åt och drack väldigt mycket gott, dock sparsamma mängder alkohol. Jag saknade faktiskt inte gymet en enda gång under veckan. Förrän när jag kom hem. Jag visste hela tiden att kärleken till träningen fanns där men att den hade en välbehövlig semestervila. Det går fort för mig att falla in i semestervanorna men lika fort att hitta tillbaka till vardagsrutinerna när jag kommer hem. Kanske är det så när träningen är en naturlig del av livet, likväl som att äta, sova, jobba. Igår skuttade jag nerför trappen till gymet som ett barn som hade sett en säck full med julklappar. Alla viktskivor, stänger, hantlar... de väntade på mig.
Det känns i rygg och armar idag kan jag lova. Körde samma vikter som innan. Varken mer eller mindre. Lika stark men lite mer flåsig. Kan konditionen verkligen försämras så avsevärt på en enda vecka. Redan vid de inledande latsdragen kände jag något i min kropp. En varm lyckokänsla som spred sig medan musklerna arbetade. Känslan efter passet var nästintill obeskrivlig. Man måste älska träning för att förstå hur jag kände. Jag var eurforisk, så levande. Hörde hela min kropp skrika: I´M ALIVE!
Idag var det benens tur. Framsida ben. Knäböj, benpress, utfallsgång, benspark varannat ben i superset. Avslutade med mage. Utfallsgången höll på att ta livet av mig och min usla uthållighet. Blir en spännande upplevelse att ta mig ur sängen imorgon. Ännu roligare med tanke på att jag har planerat in ett Ikeabesök. Det finns ju tack och lov rullstolar att låna. Säger som jag och Therese sa om våra fötter varje kväll vi kom hem och hade dansat i höga klackar: "My feet/legs are totally out of order"!
Bara några dagar kvar av semestern... Men det stör mig inte det minsta. Det värsta med att komma tillbaka är ovissheten hur det ser ut på jobbet, vilka ärenden som ligger i datorn och väntar, massa nyheter man ska sätta sig in i, oväntade problem som har dykt upp och liknande. Att jag ska börja jobba igen känns helt okej bara jag får ett par dagar att komma tillbaka in i matchen. Det brukar gå ganska fort, rutinerna sitter i ryggmärgen, hoppas även att fallet är sådant denna gång. Dessutom har jag duktiga kollegor som jag kan lita på till 100% så jag är inte alls orolig.
Nu ska det lagas kyckling inför kvällens middag. Kyckling är toppen, man kan variera i alla dess former, guds gåva till människan helt enkelt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar