Ensamvargen

Snart går jag in på sista veckan med nuvarande upplägg. Dropset är veckans tema för att "chocka" kroppen. Härligt att klämma in lite variation innan det är dags för nytt upplägg. Rastlösheten är mitt stora hinder när det gäller att komma i form. Känns skönt att vara medveten om det. Igår slog tvivlet ner igen som en blixt från en klar hösthimmel. Det har känts så himla bra sista tiden. Alldeles för bra, utan anledning. Jag är inte superstark, jag ser inte musklerna växa, men det känns grymt bra. Jag pressar mig till max varje pass, äter enligt schemat, tar hellre till i överkant än underkant när det gäller mängd. Jag har befunnit mig i ett flow. Som i en dröm som jag snart ska väckas upp ur. Tänk om jag är för klen för att kunna dieta mig i form. Brist på muskelmassa. Jag har åtminstone 5 veckor på mig att åtgärda detta. Huvudsaken är att jag gör mitt bästa varje dag HÄR & NU. Det finns ingen tid att förspilla.

Igår var jag nära spygränsen. Inledde med utfallsgång med hantlar + armhävningar. Körde i en av salarna på träningsanläggningen, "valde" att gå tvärs över långsidan och tillbaka igen. Det blev inte de 20 steg som stod i schemat, snarare det dubbla. Dessutom läste jag fel och körde detta 3 omgångar istället för 2 som det stod. Totalt 3*40 j-a utfallssteg. Mellan varje vända ner och köra armhävningar. 2*20 st på tå, sista setet delade jag 10 på tå + 10 på knä. Ville kräkas. Jag stängde av känslorna och blev en maskin, en robot som bara gick och gick, mata på 1 2 1 2 o s v. Fortsatte med upphopp, militärpress, höga knän, planka. Sista 20 crunches och sen låg jag raklång på rygg med handduken över ansiktet, totalslut.

Nu på morgonen har jag varit och tittat på brorsans dotter som har börjat på konståkning. Det var andra gången så det var grundläggande teknik. På andra sidan isen åkte fortsättningsgruppen. Efter knattarna kom nästa grupp ändå, tävlingsåkarna. Det väckte suget inom mig. Frihetskänslan att sväva ut över isen. Vinden i håret, ljudet under skenorna, trycket i varje skär, friheten! En plats där jag kunde ge uttryck för alla inneboende känslor. Jag tillbringade många sena lördagskvällar i ishallen under tonåren, skönaste träningstiden då man ofta fick ha isen för sig själv, högstadiediscon lockade tydligen mer. Redan då tränade jag hårt och fokuserat. Jag var aldrig typen som gillade att leka. Jag föredrog att hålla mig i mitt hörn och träna när de andra avslutade passen med lek. Nu använder jag gymet på ungefär samma sätt, ett ställe där jag kan ge utlopp för min energi och känslor.

Inte märkligt om jag ses som en ensamvarg ibland. Jag kan också vara supersocial och trevlig men jag väljer vilka jag vill släppa inpå livet. Personlig utveckling är aldrig fel men man måste samtidigt få vara som man är, så länge man inte mår dåligt av det eller sårar andra. Ensamvarg eller sällskapshund? Kanske en kombination är det bästa. En kombination man själv trivs med, i mitt fall är det nog ungefär 60/40%.

Dags för lunch och senare blir det bio. Jägarna 2 tillsammans med mina föräldrar. Bjuder dem på bio och hemlagad thaimat ikväll (lägligt nog det som står på mitt schema ikväll), kyckling för min del och fläskfilé till dem, röd curry, kokosmjölk, massor av wokade grönsaker och ris. Det blir tack för all hjälp i huset.