Från A till Ö

Tittar på Idol och den stackars killen som totalt saknar självförtroende. Han kan ju sjunga. Han har talangen men saknar viljan och glöden. Han säger t o m själv att han inte har vad som krävs för att bli Idol.

Tittade på The Fighter tidigare idag. Två bröder som boxades varav den ena hade talangen. Den andra hade en tuffare väg att ta sig till toppen. Även här visade det sig att talang inte betydde allt.

Talang är en hjälp på vägen men långt ifrån allt. Ibland räcker det inte bara med talang. Visst skulle det kännas bra att ha perfekta genetiska förutsättningar för Body Fitness men utan den rätta gnistan kommer man förmodligen inte ända upp på scenen. Man måste våga ta risker för att förverkliga sina drömmar. Risken att misslyckas. Misslyckas låter skambelagt, dömande. Vi blandar kanske ihop misslyckas med misslyckad. Att misslyckas med en praktisk företeelse ger en känsla av att vara misslyckad. Vi förlorar lite av vår stolthet. Misslyckas med hedern i behåll? Kan man det? Att våga försöka, att ta chansen, att göra sitt bästa och om det sedan inte räcker ända fram då tycker jag att man misslyckas med hedern i behåll. Det är ett större misslyckande att aldrig ens våga försöka p g a rädslan. Kanske en effekt av jantelagen. Denna rädsla för misslyckande. Om man visar sig ha högre ambitioner än typ genomsnittet sticker det i ögonen på folk. Ju bättre det går för dig desto fler finns det som skulle gotta sig åt ditt misslyckande. Man har färre fienden om man är en försynt grå medelsvensson som håller sig inom ramarna för vad som kallas "normalt". Sånt är livet.

Jag har provat det här med tävlingssatsning förr utan att lyckats nå hela vägen. Vad får mig att tro att det ska gå annorlunda denna gång? För det tror jag väl? Annars är det ett jäkla slöseri både med tid (både coachernas och min) och pengar. Några saker som talar för mig:

• Jag har varit där förr. Jag har rest mig upp, borstat av dammet och hoppat upp i sadeln igen. Ett misslyckande kan leda till positiv utveckling, man lär av sina misstag. Jag har lärt mig av tidigare erfarenheter. Jag är bättre förberedd på eventuella motgångar. Jag tror på att lyckas! Jag har långt ifrån de bästa genetiska förutsättningar för att nå fitnesscenen. Men jag har viljan, drivkraften, träningsviljan, disciplinen!

• Teamet! Jag har ett team bakom mig. Härliga teamkompisar som jobbar mot samma mål. Coacher som har lärt mig oerhört mycket redan nu. Är glad och tacksam att jag hoppade på "Team Pure Fitness tåget" i början av maj.

• Bättre förberedelse. Tack än en gång till coacherna! Tack att ni fick mig att hejda mig. Att backa ett steg i min iver att nå tävlingsform. Jag ville bygga ett hus på kortast möjliga tid utan tanke på grunden. Och hur det går? Ja det kan man ju räkna ut. Första gången jag läste: INGEN CARDIO. Det var som en dödsdom. Omöjligt. Jag skulle ju få sikta på nästa säsong av Biggest Looser istället för tävlingsscenen. Men det har gått. Det har gått bra. Min känsla säger mig att jag har lagt på mig lite muskler, spegelbilden säger detsamma. Framförallt har jag gett min kropp tillräckligt med energi och återhämtning den behöver för att tillgodogöra sig träningen.

Min största fiende är rastlösheten! Att jag fastnar längs vägen. Att min uppmärksamhet leds bort från målet och jag kommer på villovägar. Jag kom på att jämföra resan mot tävlingen med en resa genom alfabetet. Hur många platåer man måste ta sig förbi varierar utifrån hur du är som person och hur lätt du har att komma i form, rutin, genetik m m spelar roll. För mig brukar det upplevas såhär. Första biten från A fram till E-F känns hur kul som helst, nytt, spännande och dessutom snabba resultat som höjer motivationen. Därefter kommer jag till första s k platån. Med rätt hjälp och coaching kommer jag relativt lätt vidare. Under förutsättning att viljan är tillräckligt stark, man måste ha bestämt sig 100%. Framåt M-N kan nästa platå komma när jag är ungefär halvvägs. Målet känns fortfarande en bra bit bort men jag kan ändå börja ana det framme vid horisonten. Här någonstans brukar min kropp stanna av. Kanske p g a dåliga förberedeleser, stress, för lågt energiintag från start m m. Det blir oerhört spännande med nya coacher och nytt upplägg inför den diet som kommer. Med hjälp av någon justering brukar jag hanka mig vidare en bit till men jag kommer bara fram till S-T. Aldrig hela vägen. Den här gången ska jag fram till Ö!