Min mamma är min idol. Hon har alltid svar på tal till myndigheter, läkare, försäljare eller vilka det nu kan vara. Hon säger verkligen vad hon tycker och tänker. Utan att för den sakens skull bli burdus och trampa folk på tårna. Hon är rak och ärlig på ett sätt som jag avvundas. Jag är nästan tvärtom. Att skriva åsikter är en sak men när jag står öga mot öga med en person då "målar jag lätt in mig i ett hörn".
Häromveckan talade hon om för bilförsäljaren att hon minsann visste att ALLA bilhandlare är skojare. När bilen hon och pappa hade beställt visade sig vara en annan färg än hon hade tänkt fixade hon så de får en mängd extra utrustning som kompensation. Den är metallic mörkgrå med en svag nyans av lila, enligt henne var den bara lila. Till sist gav bilhandlaren med sig och sa att den var lila. Kunden har alltid rätt.
På samma självklara sätt talade hon om för killen på Skatteverket att hon nog ska anlita svart arbetskraft i fortsättningen med tanke på hur krångligt det var med rotavdraget.
Hon och pappa är olika vilket säkert bara är en fördel i deras fall. Grejen är den att jag älskar båda lika mycket för deras olika egenskaper. Och jag älskar dem på något märkligt sätt även för deras mindre positiva egenskaper. Trots att jag kan irritera mig till bristningsgränsen ibland. Är det några man irriterar sig på är det väl ens föräldrar. Jag är 33 år och klarar mig fint på egen hand. Men jag vet att de finns där och ställer upp i vått och torrt. Utan deras hjälp skulle min vardag bli alltmer komplicerad. T ex transportmedel när det är dags att storhandla, hjälp med att riva ur gamla heltäckningsmattor i huset eller vad det nu må vara. I´m everything I am because you love me....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar