Semestertrötthet eller vad beror det på. Skulle typ kunna sova flera dygn. Omställningen från lata dagar på playan till mitt vanliga liv med hård träning kanske tar ut sin rätt. Funderade på att göra som björnarna, gå i ide. Men jag vill inte missa allt spännande hösten och vintern har att erbjuda. Hösten är en trevlig årstid, mysig. Vintern skulle jag klara mig bra utan, den är väl okej om man slipper snö och slask. Men då har jag fullt upp med diet så jag lär knappast hinna reflektera över att det är vinter. Tills det står morgonpromenad på schemat och snöstormen yr utanför dörren eller när det blir blixthalka och jag riskerar att bryta både armar och ben. Men man ska inte ta ut problem i förskott, dessutom har jag min räddning, träningscykeln här hemma. Hur som helst... livet är för kort för att sova bort!
Har kommit tillbaka bra i träningsrutinerna. Kört veckans alla 5 pass, vila imorgon. 5 dagar i sträck är inte optimalt men eftersom jag behövde måndagen som startsträcka fick det bli så denna vecka.
Träning är en naturlig del av livet. Till motsats från många som får tvinga sig till gymet behöver jag aldrig fundera. Det går på ren rutin, viljestyrd rutin, inte slentrianmässigt. Träningen får inte bli något "man måste göra för att man ska" eller "man måste för att alla andra gör det". För min del älskar jag känslan av hård träning. Att få musklerna och hjärnan att samarbeta, att peppa varandra, att orka en till, lite tyngre, lite snabbare. Jag har även en hög målsättning som fungerar som drivkraft. Ska man nå tävlingsform krävs mer än "lagom" både gällande träning och kost. En extrem tävlingsform kan tyckas. Sjukt enligt vissa. Ätstörning enligt vissa. Ätstörning under kontrollerade former. Har hört dessa varningar om hur lätt det är att fastna i sjuka beteenden efter tävlingsdagen. Ingen kan säga att "det händer inte mig". Alla riskerar att drabbas. Kan man förbereda sig??? Svårt att förbereda sig för något man aldrig har gjort förut. Som att förbereda sig för hur det kommer att kännas efter förlossningen när man är gravid för första gången. Kanske dumt att jämföra graviditet med fitnessdiet... Men ändå. Man vet inte i något av fallen vilka känslor som man kommer att behöva brottas med. Ändå vill jag och många fler fortsätta våra satsningar mot tävlingsscenen. Det är utmaningen! Jag menar vem väljer att åka 9 mil på skidor i 20 minusgrader. Vem tvingar sig att staka vidare med dålig valla och blåfrusna tår. Entusiasterna. De som brinner för utmaningen. Att ta sig i mål till varje pris. Vissa av oss föredrar klassikergrenarna, skidåkning, simning i iskallt vatten, cykling, löpning. Triathlon, de hårdaste av de hårda som kör Ironman. En del av oss väljer att lägga hjärta och själ på någon av tävlingsgrenarna inom kroppsbyggning. Oavsett val så jobbar vi med samma inställning, stenhård disciplin, full målfokusering, planering, vad det krävs för att nå vårt mål! Hur stor del av resultatet träning respektive kost har varierar beroende på motionsform. I fitnessvärlden är det a och o. Det ska räknas och vägas in i minsta detalj. Jag längtar till dieten! Måste ha tålamod och utnyttja denna tid som är kvar till max. Varje pass, varje portion mat, varje gram kolhydrat. Tankar mig full av energi och motivation, det kommer säkerligen att behövas.
No way att jag tänker sova bort höst och vinter!! Det är min tur nu!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar