Medaljens baksida

Vet att man ska ta en dag i taget. Leva i nuet o s v. Men det kan ändå vara bra att fundera på några saker. Att ge sig in i matchen förberedd. Man ska förvänta sig det bästa men vara förberedd på det värsta.

Jag ligger kanske steget före som redan har börjat fundera på ett liv efter tävlingen. För tro det eller ej det kommer den dagen då vi har stått på scenen ett X antal minuter. Hur vi kommer att reagera den dagen kan vi inte veta med säkerhet. Lyckorus, utmattning, lättnad, skratt, gråt eller bara tomhet. En veckas laborerande med vätska och salt sätter sina spår, vätske- och mineralbalansen är rubbad. Det låter läskigt men ändå ser jag fram emot denna tömnings- och laddningsfas. Jag gjorde en "minivariant" av sista veckan när jag deffade inför en fotografering våren 2010. Oh my God... Att dricka 7 liter vatten per dag sätter sina spår, likaså att salta maten med orimliga mängder salt för att sedan utesluta allt salt. Ett par dagar levde jag på vit fisk och broccoli UTAN salt. Dagens matintag bestod av 7 st sådana måltider, ingen gourmetupplevelse. Men som coachen sa: "Bry dig inte i smak och konsistens, det får du göra efter dieten". Hade det varit tävling hade jag nog gett de sista % som krävdes. Jag hade även ett par kg fett kvar som vägrade släppa vilket gjorde att resultatet inte blev optimalt. Men det var spännande att se kroppens förändring under den här veckan.

Det enda vi vet är att vi kommer att reagera både kroppsligt och mentalt. Pratade mycket om detta med Daniel Andreasson som jag hade hjälp av. Han tyckte det var viktigt att vara medveten om spelreglerna. Tydligen hade han erfarenhet av tjejer som kraschade efter sin första tävling. När man återgår till normalt(?) leverne och varenda gram sätter sig på kroppen. En deff är en påfrestning, veckor/månader av slit för att uppnå en form som man bara kan hålla ett par dagar. Det är ingen långsiktig livsstil. Det är inte heller en hälsosam livsstil. Men det är inte därför folk väljer att tävla heller. Vill jag leva hälsosamt livet ut kan jag göra det med den kunskap jag har. Jag vill tävla för att ha ett konkret mål. För att jag är "allt eller inget". Nöjer mig inte med att träna ett par gånger per vecka för att må bra, målet ska vara mer extremt än så. Jag vill tävla för att utmana mig själv... både kroppsligt och mentalt. Det triggar mig. Det får mig även att förstå innebörden med min uppbyggnadsfas. Vill jag hålla en medelmåttig vältränad form året runt är inte fitness rätt sport för mig. Jag får acceptera och lära mig leva med mina extra kg. De skalar jag bort enkelt när dieten kör igång.

Har fler spännande mål på längre sikt. Innan jag fyller 40 ska jag göra Tjejklassikern. Dessutom kommer jag garanterat att utforska träningsformen crossfit mer. Men först 100% Body Fitness.